Opinionssiffrorna har talat sitt tydliga språk sedan Håkan Juholts avgång. I mätning efter mätning har Socialdemokraterna återtagit förlorad terräng. Utan att ge så värst många politiska besked, men med framgångsreceptet att vara tämligen förtegen med politiken, att ha en eftertänksam image och att vara återhållsam med yvigheterna har Löfven på rekordtid lyckats vända krissiffrorna kring 23 procent till en bra bit över 30.
Att strålkastarljuset i första hand riktades mot Löfven i denna hans premiärdebatt, var med andra ord inte särskilt konstigt. Och visst klarade han sig någorlunda i debatten - det blev inte något fiasko men heller ingen succé.
Hans främste debattmotståndare, statsminister Fredrik Reinfeldt (M), var mer taggad än på väldigt länge. Han var stundtals offensiv och krävde tydliga svar av oppositionen.
Men det är en svår balansgång det där. Å ena sidan ska en partiledardebatt i Agenda inte vara något söndagsmys, å andra sidan gäller det för Reinfeldt att se upp, att uppfattas som arrogant kan kosta. Löfvens ovana vid sådana här sammanhang och hans eftertänksamma och lite långsammare tempo kan mycket väl ge honom ett försprång. Så som i debatterna på 70-talet mellan den retoriskt skicklige, snabbe och listige Olof Palme (S) och den mer jordnära och långsammare Thorbjörn Fälldin (C).
En annan debutant i partiledarkretsen var Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt. Om Löfven eventuellt lyckades vinna en del nya sympatisörer på sitt framträdande, blev den splittrade vänsteroppositionen säkerligen av med några genom Sjöstedts debattstil.
Aggressiva vänstersocialister och ilskna kommunister eldas måhända av ledarens koleriska och obalanserade sätt. Men andra potentiella V-väljare lär rygga tillbaka när de hör honom. Många hade trott på en mer sansad och resonerande vänsterledare efter Lars Ohly, det blev Ohly upphöjt till två.
Alliansen har fört en tämligen sömnig tillvaro under vintern och våren, och även om det inte var så värst rafflande i går, så framstod de borgerliga ändå som enade, debattsugna och tydliga. Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund var dock noga med att lyfta fram en fråga där hans parti skiljer sig från regeringens officiella hållning och det gällde vapenexporten - en viktig markering i ett omdebatterat ämne. Det är oerhört centralt och helt avgörande för partierna i en allians där man är överens om lejonparten av politikens innehåll, att partierna också får ta utrymme och markera när de har andra prioriteringar. Profilerna måste synas i samarbetet.
Helt utan gemensam agenda, förutom möjligen att kicka Reinfeldt ur Rosenbad, är däremot vänsteroppositionen som absolut inte kan anklagas för att ens i smyg smida planer på en gemensam valallians. Deras politiska agendor spretar åt alla håll.
I söndagens debatt var det också tydligt att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson utöver att framföra kritik av den förda invandringspolitiken försöker balansera mellan blocken i olika frågor - såväl skatter, arbetsmarknad som skola. Det kan mycket väl vara en klok taktik för att bredda intresset för Sverigedemokraternas politik.
Debatten uppehöll sig mestadels kring arbetsmarknadspolitik, skola, skatter, vapenexport och energi. Viktiga frågor, absolut. Men det är i princip dessa vi gång efter annan får ta del av när politikerna drabbar samman. En breddning vore klart önskvärd.
När skolpolitiken diskuterades var Göran Hägglund snabb med att föra in familjeperspektivet - det är ett politikområde som borde få ta större utrymme och som engagerar många människor. Inte minst eftersom familjepolitiken rör oss alla - oavsett om vi är singlar, söner eller mormödrar i första hand. Ett annat politikområde som också lyste med sin frånvaro i söndags var kriminalpolitiken. Våldsbrott, stölder, gängkriminalitet, stor andel ouppklarade brott och problem med smuggling och så vidare - sådant diskuteras över fikabord och köksbord runt om i landet. Människor upprörs och oroas.
Kanske skulle plånboksfrågorna få stryka på foten en smula för att ge plats åt frågor som skulle kunna medföra att debatten breddades och omslöt andra värden. Det skulle en partiledardebatt och tv-tittarna tjäna på.