Den socialdemokratiska arbetarrörelsens drivkrafter är långtifrån de samma som för hundratalet år sedan, deras lösningar långt ifrån så radikala. Det manifesteras förvisso mot orättvisor och tal hålls på ungefär samma sätt som tidigare, fast med mindre glöd och passion, med en tröttare ton och en gråare agenda. Symboliskt nog har den lokala Socialdemokratin lockat hit fackförbundsföredettingen Ylva Thörn att tala i Västervik i morgon.
Och även om det just nu går bra för Socialdemokraterna kvarstår den grundproblematik som partiet haft hängande över sig sedan Palmes dagar och som är kopplat till att den egna självbilden och verkligheten inte går i takt. Socialdemokraterna är inget femtioprocentsparti, partiet är knappast heller ett fyrtioprocentsparti längre. Politiskt har det nya ledarskiktet i S ännu inte definierat sig särskilt tydligt. På en punkt går det dock att skönja en linje - någon valallians med Vänsterpartiet och Miljöpartiet inför valet 2014 lär det nog inte bli. Man tror sig kunna regera i minoritet - det har ju gått innan.
Men vad som glöms bort är att det politiska klimatet har förändrats runt Socialdemokratin, och att Socialdemokratin också har förändrats i väljarnas ögon. Men när det är första maj behöver man inte förhålla sig till sådant som tidens gång. Då gör man som man brukar - plockar fram fanorna från anno dazumal och lyssnar till stämman från en avdankad potentat.
För den som inte nöjer sig med grånad socialdemokratisk nostalgi, finns det alternativ i Västervik. Ett av fullmäktiges mikropartier firar också första maj på "arbetarrörelsens internationella kampdag" som de beskriver dagen på sin hemsida. En kanonad av lokala krav kan utlovas. Pojken med guldbyxorna kommer att marschera på Västerviks gator med megafonen i högsta hugg och de populistiska utfallen kommer att smattra lika intensivt som regnet under en rejäl ovädersnatt.
Även om arbetarrörelsen och den politiska vänstern innefattar långt fler än Socialdemokraterna och de därtill närstående fackförbunden, så är det dessa som fokuseras - de dominerar i vänstern trots allt. Men säkert finns det också en och annan socialdemokrat som sneglar åt Johannes Regells socialister och drömmer sig tillbaka till ett annat 10-tal med andra första majtåg. Vad som då lätt glöms bort är att samhället också var ett helt annat.
När socialdemokrater firar första maj på 2000-talet blir det allt glesare i tågen och talen hålls ytterst sällan (om ens någonsin) av eldiga arbetaragitatorer med valkar i händerna. Nu är det i stället välmående ombudsmän, föredettingar och partikoryféer som lägger ut texten.
Den så kallade folkrörelsen har onekligen skiftat karaktär.