Det är kris i den svenska Socialdemokratin. Hur partifolk än försöker prata bort opinionsmätningarna är det nu ännu mer omöjligt för dem än tidigare att ignorera detta faktum. Socialdemokraterna faller med 6,3 procentenheter. Förändringen är markant och resultatet på 27,7 procent är historiskt dåligt.
De mindre opinionsinstitutens mätningar har måhända varit lätta att avfärda för somliga. Statistiska Centralbyråns (SCB) mätning är däremot den största som görs mellan valen och denna baseras på nästan 6 000 intervjuer, tillförlitligheten är med andra ord tämligen hög. Aldrig någonsin tidigare sedan SCB började mäta partisympatier 1972 har stödet för Socialdemokratin varit så skralt.
Ser man till Socialdemokratins stöd i såväl Kalmar län som i mätområdet "Småland och öarna" där Västervik ingår, ligger S bättre till än i riket som helhet, men tappar i jämförelse med förra mätningen. Allra allvarligast är läget för S i storstäderna. I Stockholms stad skiljer drygt en procentenhet mellan S (19,6) och MP (18,5) och i Göteborg skiljer endast två procentenheter mellan dessa partier. Det är oerhört uppseendeväckande.
Håkan Juholt har en enorm uppförsbacke framför sig. Frågan är hur länge partiet står ut med Juholt - nu är han helt klart ett av partiets största problem. Frågan är också hur Juholt, Waidelich och de andra potentaterna ska kunna föra en konsekvent politisk linje tills det att partiet får ett nytt partiprogram 2013. Hittills har det som bekant funnits övrigt att önska.
I SCB-mätningen konstateras att fyra partier ligger mellan 5,2 och 5,7 procent i mätningen. Centerpartiet ökar från 4,5 i förra mätningen till 5,5, Folkpartiet backar med 0,4 till 5,6, Vänsterpartiet får fram med 0,7 procentenheter till 5,2 och Sverigedemokraterna står still på 5,7 procent.
Ytterligare ett parti står stilla i opinionen i jämförelse med mätningen i maj. Det är Kristdemokraterna som endast stöds av 3,8 procent av väljarna och som inte skulle bli representerat i riksdagen om mätningen vore valresultat. Frågan är hur detta kan påverka det kommande KD-rikstingets delegater som ska välja partiledare. Det lär knappast stärka stödet för Göran Hägglund.
De av partierna som tar stora kliv framåt är Moderaterna som ökar med 2,3 procentenheter och blir största parti i mätningen med 33,4 procent och Miljöpartiet som får 11,7 procent, vilket är en uppgång med 2,8 procentenheter. Det är till dessa partier som tidigare S-väljare strömmar över i störst omfattning.
Blockmässigt, det vill säga i den mån det går att tala om ett rödgrönt block: Tillsammans samlar de borgerliga partierna 48,4 procentenheter och vänsteroppositionen 44,6. Läget i en riksdag med dessa siffror skulle således innebära att SD återigen skulle bli vågmästare. Utan KD i riksdagen skulle det dessutom bli dött lopp mellan blocken.
Än är det långt till valet. I somliga fall kan väljarnas minne vara oväntat kort, i andra fall - som exempelvis med Mona Sahlins Toblerone - hade väljarna ett riktigt hästminne. En förutsättning för att förtroendet ska börja upprättas igen, eller åtminstone för att förtroenderaset ska stanna upp, är att tabbarna, yvigheterna, skjutandet från höften, chansningarna och halvsanningarna upphör att forsa fram under den juholtska mustaschen.