Sjukhusmat för knappast tankarna till gastronomiska sensationer. Snarare är det bilder av kallnad storköksmat eller näringsfattiga mikroportioner som etsat sig fast på näthinnorna. Scenerna hämtar inspiration från verkligheten, åtminstone enligt landstingsrådet Linda Fleetwood (V) som menar att maten blivit undermålig och måltiderna en utfodringsprocess.
För att råda bot på den saken har den vänsterledda landstingsmajoriteten bestämt sig för att "tillsammans med landets stjärnkockar" utveckla landets bästa sjukhusmat. Under tre år vill man få sjukhusköken att laga mer mat från grunden och på så vis göra maten till en betydande del av läkeprocessen. Prislappen? Närmare 25 miljoner kronor.
"Det var en förfärligt diger summa", tänker säkert någon. Man kan förstås tänka sig att kostnaden beror på det där med stjärnkockarna. Ska de bereda maten för länets patienter? Nej, riktigt så förträffligt blir det inte. Pengarna kommer istället att spenderas på rekryteringen av ett tiotal måltidsvärdar, inköp av material för bufféserveringar samt kompetensutveckling för kökspersonalen på länets tre sjukhus och det är här stjärnkockarna kommer in i bilden. Under ett flertal kvällar ska kockarna förmedla det något vaga mervärdet "inspiration" för kökspersonalen och det är vad som tycks vara kärnan i länets samarbete med gastronomifantasterna.
Vad är oppositionens syn på saken? Såväl Malin Sjölander (M) som Gudrun Brunegård (KD) menar att näringsriktig sjukhusmat är viktigt men att pengarna kan användas till något bättre – de har en mycket god poäng.
Frågan om sjukhusmaten är angelägen och det finns all anledning att föra en dialog om hur den kan bli bättre. Dock är landstingets ekonomi pressad (som landstingsekonomier brukar vara) och alla satsningar måste göras med omsorg. I Gamleby finns exempelvis bara en (!) ambulans som kan skeppa patienter till sjukhuset och många av länets sjuksköterskor vill specialistutbilda sig (specialistsjuksköterskor råkar vara en bristvara i länet, vilket kan få allvarliga konsekvenser för vårdkvaliteten) men landstinget kan inte tillgodose dagens efterfrågan. Ställt mot sådana saker spelar det där med sjukhusmat mindre roll, särskilt om man tar i beaktande att 25 miljoner är en omfattande kostnad för anställningen av en handfull måltidsvärdar och några uppmuntrande samtal med framgångsrika krögare.
Det må förvisso vara så att det som smakar också kostar, frågan är bara om vänstermajoritetens matsatsning inte är en väl lyxig beställning för en redan ansträngd plånbok.