Bolaget bildades enligt uppgifterna utan att det fattats något regeringsbeslut. Men beslutet om Bolagets bildande uppges av dess tidigare vd Dick Sträng varit förankrat i regeringen. Till SVT säger Sträng: "Det enda som har sagts är att det var för att hålla ihop regeringen". Såväl Folkpartiets som Kristdemokraternas ledare säger att de inte känt till detta - däremot hänvisar både statsminister Fredrik Reinfeldt och försvarsminister Sten Tolgfors till sekretess. Miljöpartiet har med rätta anmält försvarsminister Sten Tolgfors till konstitutionsutskottet. Alla kort måste upp på bordet och om det visar sig att han känt till och mörkat uppgifterna lär ministern sitta mycket löst.
Den grundläggande frågan är naturligtvis känslig för såväl moderater som socialdemokrater. Det var under Socialdemokraternas tid vid makten, under försvarsminister Leni Björklund och statsminister Göran Persson som avtalet med Saudiarabien ingicks. Men avtalet förnyades 2010 av nuvarande borgerliga regeringen med stöd av Moderaterna och Centerpartiet. Regeringen var således splittrad och Folkpartiet och Kristdemokraterna hade velat se en annan utväg. Det är inte svårt att förstå de mindre oppositionspartiernas upprördhet och likaså Folkparti- och KD-ledarnas irritation över att ha tvingats vika ner sig i denna känsliga fråga.
Precis som vid så många andra tillfällen är statsministerns kommentar oklädsamt lik en tjänstemans: "Vi har ju ett avtal med Saudiarabien sedan 2005. Och vi har den ordningen att vid regeringsskiften så fullgör vi den här typen av avtal."
Men nu hade regeringen möjlighet att ompröva avtalet 2010. Folkpartiet krävde med Kristdemokraternas stöd att avtalet skulle skrotas. Moderaterna och Centerpartiet förfäktade motsatt uppfattning.
Försvarsministern Sten Tolgfors hävdar bland annat vikten av goda relationer. Till TT sade Tolgfors följande under onsdagen: "Det hade krävts ett aktivt regeringsbeslut för att säga upp avtalet. Det tror jag hade uppfattats som ett väldigt starkt avståndstagande från Saudiarabien som land, vilket möjligen hade stängt dörrar till andra sorters samtal som Sverige också är intresserat av att ha med Saudiarabien."
Om priset för goda relationer, för möjligheten att framföra synpunkter från Sveriges sida om ett lands brister kring mänskliga rättigheter och demokrati, är att ingå dylika vapenavtal så är priset alldeles för högt. Det är möjligt att det inte är en svensk tradition att bryta avtal med diktaturer. Men då är det dags för nya traditioner - borgerliga traditioner. Alliansregeringen borde ha gjort upp med den fjäskande utrikes- och säkerhetspolitik som helt uppenbart varit en hörnpelare under åren med socialdemokratiska regeringar.
Svensk vapentillverkning och vapenexport är betydelsefull för vårt land. Men det är också vårt lands internationella anseende. Ett avståndstagande från samarbetet med en förtryckande diktatur vore såväl nödvändigt som välkommet.