Ett verktyg som är tänkt att motverka olikvärdigheter i betygssättning är grundskolans nationella prov. Ett visst antal rätt på det nationella provet i exempelvis engelska eller matematik motsvarar ett visst betyg, så proven ska gå att använda som jämförelsematerial för bedöma en elevs kunskaper. Problemet är dock att proven i huvudfallet också rättas lokalt, det vill säga av samma lärare som sätter betyg på eleverna.
Skolinspektionen genomför dock sedan 2009 en begränsad omrättning som ett slags stickprov. Nu rapporterar Göteborgs-Posten att avvikelserna mellan de rättningar som lärarna har gjort och de rättningar som Skolinspektionen gör är betydande. Varannan elev har fått för högt betyg på sitt nationella prov, och inte mindre än var nionde elev som fick MVG vid den lokala rättningen får IG när Skolinspektionen rättar.
Detta visar att inte heller de nationella proven är fullgoda instrument. Sannolikt är inte felet proven som sådana, utan helt enkelt att metoden är för trubbig. De flesta frågor som prövar något annat än ren faktakunskap på grundläggande nivå är öppna för tillräckligt mycket tolkning för att vad som rätteligen är ett IG kan bli ett MVG.
Mekanismerna är välkända: skolors renommé och lärares karriärmöjligheter avgörs av elevernas studieresultat och en populär skola får högre skolpeng.
Det är starka krafter som samverkar för att driva upp betyg, som även den mest nitiske lärare har svårt att inte påverkas av. På så vis har andelen elever som går ut gymnasiet med alla MVG ökat 28 gånger sedan 1998. Det är tydligt att det behövs en motkraft.
Den reform som hägrar i resonemangets andra ände är att betygen i skolan sätts av externa examinatorer i stället för av lärarna. Det allra starkaste argumentet för detta är att eleverna själva, som medborgare, har rätt att kräva objektivt grundade betyg vars värde inte urholkas över tid. Det är en rättvise- och rättssäkerhetsfråga som ofta förbises.
Kruxet är naturligtvis att hitta en rättvisande examinationsform, men systemet i sig är inte märkligt ur ett internationellt perspektiv. Det används i stora delar av Europa, också i vårt grannland Finland. Dessutom används det i Sverige på det ansedda gymnasieprogrammet IB, som hittills har lyckats undvika den betygsinflation som har drabbat den övriga skolan.
På den gamla studentexamens tid fanns det så kallade censorer, som hade en motsvarande roll: att från ett centralt perspektiv noga övervaka och normera betygssättningen i skolorna. Både Centerpartiet och Folkpartiet har föreslagit en återinförd studentexamen.
Ökad likvärdighet vore det allra värdefullaste elementet i en sådan reform. Men man behöver å andra sidan inte vänta till dess med att inför fristående examinatorer.