Enligt Riksrevisionsverket saknade Sverige under flera årtionden god insyn, redovisning och uppföljning av järnvägsinvesteringar. Skurken i dramat kan inte längre straffas ty gamla banverket har som bekant uppgått i det nya trafikverket.
Kritiken som Riksrevisionen riktar träffar ändå regering och ansvariga tjänstemän inom området. Dock påpekar rapporten att både myndigheter och regering har blivit betydligt bättre på hanteringen, och anger år 2008 som året då viktiga förändringar beslutades.
Man måste ändå dra en del erfarenheter från de tidigare misstagen. Felberäkningarna har enligt Riksrevisionsverket inte uppstått av ren okunskap. Berörda myndigheter satte ofta upp glädjekalkyler som gav lite väl goda prognoser för byggandet.
En viktig lärdom är därför att myndigheter och andra offentliga aktörer kan agera i egenintresse och överdriva sina egenskaper för att få mer resurser. I Sverige har vi sett en utveckling mot att myndigheter just saluför sig själva. De ser på sig själva som företag på en marknad där man tävlar om pengarna från regering. I fallet med järnvägssatsningarna har myndigheternas entusiasm uppenbarligen gått lite väl långt, och de har glömt sitt uppdrag gentemot det allmänna.
Att det är just järnväg det handlar om gör att väljarna bör dra öronen åt sig. Det har blivit en trend bland en del politiker att måla upp järnvägen som den stora lösningen för vår tid. Man ser tågen som universalverktyg som ska lösa klimat-, storstads- och sysselsättningsfrågor genom en enda stor bamseinvestering.
Både nyheterna om att svenska politiker i årtionden slarvat med underhållet med järnvägen, och nyheten om att byggena brukar bli långt dyrare än vad som redovisas, sätter ett frågetecken kring mycket av järnvägsretoriken. Visserligen är järnväg en viktig komponent i en god infrastruktur. Men järnväg är på inget sätt gratis. Investeringarna måste vara väl genomtänkta för att de ska kunna återbörda insatta pengar. Risken är att politikerna av ideologiska skäl bygger dyra järnvägar som väljarna sedan ratar. Då utarmas statskassan och välfärden, utan att hjälper miljön.
Bygg gärna mer järnväg där det behövs. Men försök inte påskina att järnväg alltid är någon mirakelkur.