Det var efter årets första möte som samtliga partier ombads fundera över beredningens framtid. Efter en månadslång kontemplation hade Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna kommit fram till att beredningen i bästa fall borde avskaffas, vilket i maktpaktens tidevarv betyder att så också blir fallet – ett tilltag som av högst begripliga skäl fick oppositionen att reagera och ledarsidan att författa en kolumn om saken. Mot denna bakgrund säger majoriteten, genom ett pressmeddelande från kommunfullmäktige och tillika demokratiberedningens ordförande Dan Nilsson, att uppmärksamheten varit såväl glädjande som förvånande. Därför har man nu gjort en helomvändning i frågan och man vill inte bara bevara utan också utveckla beredningens verksamhet. Till skillnad från dess tidigare uppdrag vill man även att beredningen ska verka som ett slags paraplyorgan för exempelvis kommunens senior- och ungdomsråd. På så vis skulle man inte bara stärka rådens inflytande utan beredningen skulle även få större förankring hos gemene man, något dess belackare menar att den saknar.
Det är en varmt välkommen utveckling för beredningen. Samtidigt visar det hur en politisk majoritet lätt glömmer hur enkelt det är att göra skäl för öknamnet maktpakt.
Det goda demokratiarbetet bygger på att alla våra folkvalda partier får komma till tals. Och i vår kommun är beredningen det enda forum, vid sidan om fullmäktige, där samtliga av kommunens partier samlas. Därför har den något av ett symboliskt värde, även om partirepresentation knappast är tillräckligt för att motivera förekomsten av en hel beredning. Därför är det viktigt att man alltid utvärderar, och ibland ifrågasätter, dess arbete. På så vis har majoritetens kritik av beredningen sina poänger, men det tidigare nedläggningsförslaget väcker onödiga misstankar om dess makthunger.
För med all säkerhet finns det inget illvilligt med den politiska majoritetens tidigare förslag om nedläggning. Dock påvisar just denna episod det bekymmersamma med allt för stora koalitioner i demokratiska församlingar. När man är stor har man möjligheten att snabbt driva igenom reformer och beslut. Det är särskilt tacksamt när en kris, likt den här hemma, slår till. Det är också anledningen till varför den så kallade maktpakten kom till stånd under föregående sommar. Dock kan det leda till viss fartblindhet och bara för att man kan genomdriva beslut som förenklar och effektiviserar, betyder inte det att man ska. Man ska heller inte förbise valutgången, koalitionens två partier har tillsammans cirka 70 procent av väljarstödet, samtidigt bör den politiska majoriteten dagligen påminna sig om att ingen röstat fram den socialmoderata alliansen. Därför sticker förslag som demokratiberedningens avskaffande med rätta i allmänhetens ögon och majoriteten måste, precis som i detta fall, alltid vara beredd att bevisa sin lyhördhet.
Det är en på alla sätt svår uppgift, särskilt eftersom krisen kräver sina stålbad. Därför bör majoriteten välja sina strider med omsorg. Och en stärkt demokratiberedning skulle vara ett bevis för att man åtminstone försöker göra skäl för något annat än sitt öknamn.