Vad Sjöstedt borde göra är att ta initiativet till ett nytt parti som står vänster om Socialdemokratin, men som inte kan beskyllas för att vara kommunistinspirerat.
Rimligtvis finns det ett väljarunderlag för ett demokratiskt vänsterparti. Gudrun Schymans sentida utspel och uttalanden, lämnar en del i övrigt att önska, men när hon på 90-talet verkligen ansträngde sig för att kasta av det kommunistiska oket gick det hem hos väljarna.
Under Schyman fick Vänsterpartiet tolv procent av rösterna i riksdagsvalet. Men ännu viktigare var att hon lyckades föra upp viktiga rättvisefrågor på dagordningen. Ett reformvänligt och humanistiskt präglat vänsteralternativ skulle kunna föra in mer hjärta i svensk politik.
En godhjärtad kraft som gör skillnad är nog det sista man skulle kunna säga om Lars Ohlys vänsterparti.
Efter varje kongress utropar Lars Ohly triumfatoriskt att hans parti blivit tydligare. Inte konstigt med tanke att han halverat det parti han tog över efter sin företrädare.
Det går knappast att bortse från Ohlys ledarstil när man söker förklaringar till Vänsterpartiets ras. Han har bokstavligen pekat finger åt politiska motståndare. När journalister ställt frågor har han blivit förbannad. Han skrattar liksom på autopilot åt åsikter han inte delar. Därutöver kommer de märkliga berättelserna om glädje-sms från Berlinmurens fall och fotbollsträning med Nacka Skoglund. Det är konstigt att ingen konspirationsteoretiker ännu inte föreslagit att Lars Ohly i själva verket är en agent för Storkapitalet, utsänd att minimera möjligheterna för svensk vänster att få inflytande över politiken.
Men den viktigaste faktorn som fått stödet för Vänstern att minska är att Ohly inte lyckats övertyga väljarna om att han och hans parti verkligen inser att kommunismen var och är något fruktansvärt.
Vad Jonas Sjöstedt och andra reformvänliga vänsterpolitiker borde göra är därför att starta ett nytt parti. Det skulle vara en viktig signal till väljarna att man verkligen respekterar demokratin och att man vill bryta med det förflutna och den kommunism som verkar sitta i väggarna hos Vänsterpartiet.
Men alliansen, Socialdemokraterna och de gröna ska vara glada så länge inte Sjöstedt blir partiledare. Han skulle bli en betydligt tuffare motståndare att tackla än någon av de tidigare vänsterledarna.