När verkligheten inte räcker till för att backa upp ens förslag får man ta till mer fantasifulla åtgärder. Så när Europaparlamentet i onsdags röstade om en utvärdering av frihandelsavtalsförhandlingarna med USA fick ytterkanterna på såväl höger- som vänsterkanten nyttja sin kreativitet.
Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, i vilken svenska MP ingår, och Gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa, till vilken SD hör, hade prytt sina delar av plenisalen med plakat mot frihandelsavtalet TTIP och tvistlösningsmekanismen ISDS, Investor-State Dispute Settlement. Ingen av grupperna hade dock tryckt upp tröjor, något de annars gör med viss frekvens som för att inskärpa stundens allvar.
Ett frihandels- och investeringsavtal mellan EU, som är världens största ekonomiska marknad, och USA, som är nummer två, skulle skapa världens största frihandelsområde. Det skulle öppna världens två största ekonomier mot varandra och skapa arbetstillfällen och ökade intäkter för båda parter. För ett litet exportberoende land som Sverige skulle det medföra väsentliga fördelar.
När TTIP-processen var ny förekom allehanda verklighetsfrämmande kritik. Avtalet skulle exempelvis innebära att konstig mat som riskerar att skada oss kom hit från andra sidan Atlanten. Samma argument hördes också i USA. Det som förenade kritikerna på båda sidorna av pölen var att de är emot både frihandel och utveckling.
Av de ursprungliga invändningarna återstår bara kritiken mot ISDS. Det är standard i investerings- och handelsavtal och innebär i praktiken ett skydd för företag som gör investeringar i ett land mot till exempel expropriering eller diskriminering. Skulle något sådant inträffa avgörs tvisten i en skiljedomstol.
I den nya vänsterns ögon innebär detta att demokratin hotas. Ungefär på samma sätt som den menar att demokratin hotas av att länder tvingas betala sina skulder. Demokrati innebär inte att politiker kan göra vad de vill. De är fortfarande bundna av avtal, lagar och regler. Det är inte en brist i systemet utan en medvetet inbyggd funktion. Det är dock knappast förvånande att det är rörelser som gärna vill se en utökad statlig makt att agera efter eget tycke som står för kritiken.
Omröstningen i onsdags innebär dock att Europaparlamentet ställer sig bakom en kompromissversion av ISDS. Den socialdemokratiska gruppen har om vartannat målat ut kompromissen som dödsstöten för ISDS och som oacceptabelt lik ISDS. Gruppen har varit väldigt splittrad om hela TTIP men det verkar som att omkring 60 procent av den socialdemokratiska gruppens ledamöter röstade för kompromissen till slut. Marita Ulvskog (S) har sedan avtalsförhandlingarna inleddes varit väldigt kritisk mot alltifrån frihandel till att skiljedomstolar inte står under statlig kontroll. Det är dock vid denna pressläggning ännu inte klart hur hon faktiskt röstade i parlamentet.
Omröstningen om TTIP var ett utslag för öppna, livskraftiga ekonomier och ökat välstånd och ett bakslag för extremister på båda kanter som vill se en mer stängd värld. Gott så.