Nu kommer det dock kritik mot hur pass rättvist det egentligen är att bedöma skolor efter en förutfattad mening om hur de ska prestera. Risken är att bedömningen blir en självuppfyllande profetia.
Betyg beräknat tillsammans med bakgrundsfaktorer ger ett så kallat SALSA-värde. Enligt Skolverket ska ett sådant vara ett mer rättvist mått på en skolas prestation, än elevernas verkliga resultat. Skolor med många barn från studieovana hem, med många elever med invandrarbakgrund eller med förhållandevis många pojkar bedöms ha sämre förutsättningar att få höga snittbetyg.
Men det viktiga är inte att skolor blir rättvist jämförda, utan att elever får kunskaper förmedlade till sig.
Grundproblemet är att skolor spelar flera roller på samma gång. Enskilda skolor tillhandahåller undervisning, prövar kunskaper och sätter betyg. Misstankar om orättvisor kommer alltid framföras. Det kan leda till en situation där betygen blir värdelösa. Allt handlar då i stället om på vilken skola man har gått. Ett mätvärde om social utsatthet hindrar inte en sådan utveckling. Det skyndar snarare på.
Det bästa sättet att komma undan risken är nationella prov, som anonymiserats och sedan rättats av lärare på andra skolor. Ett bra exempel är systemet som används av IB-programmet (International Baccalaureate Diploma Programme) som finns vid en del svenska gymnasier. Proven framställs centralt, hålls hemliga till provdatum och rättas vid en annan institution.
Ett motsvarande system, anpassat efter svenska förhållanden, skulle minimera risken för att orättvisa eller missvisande betyg sätts.
Elever ska veta att betygen de får står för ett verkligt värde, som inte kommer att relativiseras av deras bakgrund. För vän av valfrihet borde en sådan modell vara självklar. Det ger elever och föräldrar verkliga mått att förhålla sig till då de väljer skola. Också arbetsgivare och högskolor ska enkelt kunna fatta beslut baserat på betyg, utan att först läsa på vilken social sammansättning som fanns på innehavarens skola. Läraryrket skulle vara förtjänt av ett centralt betygssystem. Det skulle betona professionens roll som kunskapsöverförare.
Ett mer nationellt betygssystem skulle flytta fram statens positioner inom utbildningsområdet. Men det är förmodligen helt rätt. God utbildning är en nationell angelägenhet. Senast i förra veckan kom rapporter från Skolverket som visade på många kommuners svårigheter att hantera skolfrågor.
Friskolereformerna har haft flera fördelar. Men samtidigt har samhället ibland haft en alltför naiv syn. Det finns skolor som konkurrerar med betyg och inte med kunskaper. Staten bör anta rollen av en neutral men sträng kontrollant.