De fem forskarna gick till storms mot privatbilismen i en debattartikel med den smått elitistiska rubriken "Bilen en lyxvara vi kan vara utan". Det är vid genomläsningen av debattartikeln lätt att tro att det är i ett tillfälligt återuppstått Östtyskland som den har tillkommit. Så är inte fallet, formuleringarna till trots. Två mycket talande exempel ur debattartikeln:
"Om bilen bara uppfattades som ett transportmedel, varför köper då människor bilar med prestanda som vida överskrider vad som krävs? Det går inte att bortse ifrån att bilen för många människor är en konsumtionspryl."
"Visst finns det utsatta grupper som för sin rörlighet och för att klara sin vardag är beroende av bilen. I glesbygd och på obekväma tider saknas ofta godtagbara alternativ. Men varför diskuterar politiker i så fall inte vad som ska betraktas som nödvändiga bilresor."
Bara genom att fokusera dessa meningar framträder bilden av fem forskare som anser att det är en uppgift för politiker att reglera vad som ska betraktas som nödvändiga resor, att glesbygdsbor är en utsatt grupp och att det är inte är rimligt att människor själva avgör vilken konfort de vill ha i sin bil. Dessutom beskriver de i moraliserande termer bilen som konsumtionspryl. Men det är ju vad den bland annat är - och vad är det för fel på det? När dessa fem forskare utöver detta också efterlyser rejält höjda skatter för bilinköp och bilresor osar statssocialismen riktigt lång väg.
Stundtals kommer liknande propåer från Miljöpartiet och andra tillväxtfientliga krafter. Satsningar ska inte gå till vägar i samma utsträckning som till resande av andra former - ofta av kollektiv art. Och visst är satsningar på kollektivtrafik behjärtansvärda och helt nödvändiga. Men när man argumenterar emot privatbilism och tror sig veta hur människor vill leva sina liv är det ett resultat av elitism. Dessutom: alla lever inte strax bredvid en tunnelbanenedgång.
Om de fem forskarnas idéer skulle realiseras skulle effekterna framförallt drabba landsbygdens befolkning. Det går alltid att kräva ökad turtäthet mellan de större orterna i en kommun men det kommer aldrig att ersätta vårt behov av bilen.
För något år sedan utkom Timbro med skriften Far och flyg - Hur resor förändrar världen av Maria Rankka, Anders Ydstedt och Fredrik Johansson. De drar bland annat upp vad de kallar ett "Manifest för mobilitet" som berör ett mycket vidare spektra kring resande, men som också innefattar betydelsen och värdet av bilen. De poängterar den fria rörlighetens betydelse för frihet, demokrati, mångfald, äganderätt och marknadsekonomi.
Det är sådana värden som också omgärdar bilen och det är sådana värden som resandet i bland annat bil är med och skapar. Författarna till skriften rör sig med andra ord på en helt annan planhalva än de regleringstörstande forskarna som vill se en kraftigt minskad biltrafik.
Bilen är en frihetsmaskin, ett redskap att utvecklas med, som öppnar nya världar. Ingen kan påstå något annat än att bilen berikat vårt land och gör det varje dag. Det är när människor får ta egna initiativ till att ge sig ut och upptäcka som kontakter knyts, nya vänskaper startar och nya idéer föds. Det vet både människor som pendlar mellan Hjorted och Västervik varje dag och de som var på Rockabillyfestivalen på Lysingsbadet i helgen som gick - och många, många fler.
Argumenten för att utveckla och förbättra motorer och bränslen i en mer miljövänlig riktning är många och viktiga. Däremot är forskare och politiker helt fel ute när de kräver att kraftigt begränsa privatbilismen som sådan.
Bilen har ett värde långt bortom det rent ekonomiska. Bilen har ett tydligt och klart frihetsvärde som är oerhört viktigt att slå vakt om.