Rödgrön överbudspolitik oansvarigt publikfrieri

31 miljarder kronor. Så mycket betalade svenska skattebetalare bara i ränta för skatteskulden år 2009. Skatteskulden om totalt 1114 913 000 000 kronor motsvarar cirka 127 000 kronor per svensk medborgare, enligt Riksgälden. När nu första halvan av innestående år har passerat, kan vi konstatera att konjunkturssvackan inneburit ett omskakande uppvaknande för hela Europa. Liksom för Sverige.

Västervik2010-07-17 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Under försommaren aviserade Förenade Kungarikets konservative premiärminister David Cameron och Tysklands kristdemokratiska förbundskansler Angela Merkel nästan samtidigt skriande behov av "gigantiska sparpaket". Allt för att rädda sina respektive länders statsfinanser från de kraftiga budgetunderskotten i kölvattnet av de tidigare vänsterledarnas ohejdade framfart. Förenade kungariket meddelade att man behöver spara motsvarande 70 miljarder kronor kommande budgetår och Tyskland lät konstatera att 772 miljarder kronor måste sparas fram till år 2014. I samband med att Cameron varnade britterna om att de tyvärr skulle komma att känna av de nödvändiga besparingarna, gick Merkel ut tillsammans med Frankrikes president Nicolas Sarkozy i ett offentligt uttalande där de efterlyste tydligare och skarpare budgetregler för eurozonen. Detta naturligtvis föranlett inte minst av Tysklands undsättning i socialdemokratiskt styrda Grekland, som stod på branten mot nationell konkurs. Något som skulle ha riskerat få förödande dominoeffekter på andra europeiska länder med svaga statsfinanser. Grekland genomför just nu en genomräkning av antalet offentligt anställda. En mardröm som gjorde att webbplatsen där man skulle registrera sig som sådan, kraschade efter 200 000 anmälningar. Under tisdagen meddelades så att Italien, som tyngts av statsfinansiella bekymmer en längre tid, lyckats få igenom en förtroendeomröstning om ett sparpaket på motsvarande 250 miljarder kronor tack vare den sittande regeringen under premiärminister Silvio Berlusconi. Allt det här visar med all tydlighet på vikten av ansvarsfullt ledarskap och trygga statsfinanser för att möta framtidens utmaningar i världen och i Sverige, med sviktande ekonomiska utsikter och dippande konjunkturskurva. Just ansvarsfullt ledarskap och trygga statsfinanser råkar också vara två paradgrenar hos Alliansen, som visat sin duglighet på att göra goda bedömningar och sunda konsolideringar, i svåra lägen och över tid, för att befrämja och bevara trygghet i ekonomin. Det är lätt att liksom Alliansen inse att sparsamhet och måttfullhet med de offentliga finanserna nu är mer angeläget än någonsin. Vi måste sluta låna av framtiden för dagens överkonsumtion av välfärden. Det är oansvarigt mot vår egen framtid och mot framtida generationer. Dessutom måste vi sluta hämma tillväxten och ekonomin och bli fler som bidrar till det allmänna. Det ligger i allas intresse. Fler måste dela på ansvaret för välfärdens finansiering i framtiden. Vi kan inte, som de rödgröna, lägga skygglapparna på och lova allt till alla, varefter allt färre får försörja allt fler. Det är inte en trygg lösning.
Läs mer om