I tisdags hade TV4:s nya reality-serie Unga bönder premiär. Avsnittet innehöll precis det publiken kunde förvänta sig. Vackra landskapsbilder från olika delar av landet och en grupp unga bönder och deras familjer, djur och gårdar.
Dagens bönder är dock inte särskilt unga, 70 procent är över 50 år. Vilket borde lämna gott om utrymme till yngre lantbrukare som de unga entusiasterna i teveserien. Tyvärr är det inte så enkelt att livnära sig som bonde på grund av jordbruksnäringens nästan kroniskt svaga lönsamhet.
Nyligen publicerades Konkurrenskraftsutredningens slutbetänkande Attraktiv, innovativ och hållbar strategi för en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring. Utredningen har en del förslag ägnade att stärka jordbrukets konkurrenskraft.
Bland annat uppmärksammas det faktum att svensk produktion missgynnas av att många EU-länder inte följer unionens djurskyddslagstiftning. Nuvarande regering borde rimligen inte kunna misslyckas med att göra mindre på detta område än den förra. Exempelvis ska grisdirektivet följas av alla medlemsländer, svårare än så är det inte.
Trots minnet av den allmänna upprördheten kring de danska grisarknorrarna förra året, verkar det som om konsumenterna i slutänden inte bryr sig särskilt mycket om mervärden som svenskt djurskydd. I betänkandet konstateras att betalningsviljan för gott djurskydd inte är tillräcklig. Vidare konstateras att Sverige importerar 50-70 procent av våra livsmedel. Samtidigt som vi i medeltal endast lägger 12 procent av den disponibla inkomsten på mat.
Låga världsmarknadspriser i kombination med högre produktionskostnader än konkurrentländerna har slagit oerhört hårt mot mjölkbönderna. Särskilt de som lånat och investerat mångmiljonbelopp i sina ladugårdar, som riskerar att snart stå tomma med dagen mjölkpris.
Utredningen funderar lite kring lantbruksföretagens kapitalförsörjning och förordar en översyn av den så kallade förvärvslagstiftningen, som begränsar möjligheten för aktiebolag att äga mark. Tanken är att mer pengar på så vis skulle flöda in i näringen i form av eget kapital och minska behovet av lån.
Riktig så enkelt är det dock inte. Anledningen till att hårdsatsande mjölkbönder fått låna 10-20 miljoner kronor är (förutom en konstlat låg ränta) att marken värderats så högt, inte att mjölkproduktion är särskilt lönsamt. Utan mark som säkerhet skulle inte många lån till lantbrukare beviljas.
Att tro att exempelvis framgångsrika verkstadsföretag skulle vilja investera en del av sin vinst i lågavkastande jordbruk är naivt. Däremot är det säkert attraktivt att investera i mark. Även för utländska fonder och stater, vilket borde stämma till eftertanke.
Det är bra att lantbrukets villkor uppmärksammas både av myndigheter och tevebolag. Svenskt lantbruk borde ha framtiden för sig. Förutsatt att vår produktion inte missgynnas av konkurrentländer som inte följer reglerna eller svenska straffskatter på gödningsmedel och diesel.