Ring klocka, ring! Ring in det nya och ring ut det gamla. Så lyder den mest kända och slitna strofen i Alfred Tennysons poem ”Nyårsklockan”. Traditionen att läsa dikten vid tolvslaget har sina rötter kring det förra sekelskiftet, då teatereleven Anders de Wahl ombads att framföra den för gäster på Skansen under nyåret 1897-1898 – resten är så att säga historia.
Att dikten kommit att bli en för många given del av nyårsfirandet har måhända sin förklaring i att dess ämne – tiden – är något som berör oss alla, vare sig vi vill det eller inte. Få saker upptar människan så mycket som att indela livet i år, månader, dagar, timmar, minuter och sekunder. Därför är det knappast någon slump att årets mest festliga och glamourkantade högtid, tillägnas brytpunkten mellan två kalenderår.
Vad kan vi då vänta oss av det 2014 som rings in under natten mellan tisdag och onsdag? Även om man aldrig kan veta helt säkert, finns det alltid ett och annat riktmärke att förhålla sig till och 2014 är knappast något undantag.
Med politiska ögon betraktat är 2014 det stora flervalåret, eller ”supervalåret” om man så önskar. Den 25 maj är det Europaparlamentsval. Valrörelsens stora frågor lär dels bli hur man åtminstone får hälften av svenskarna att rösta, dels om unionen ska fortsätta vandringen mot att bli en superstat, eller välja en annan väg där man tar större hänsyn till medlemsländernas självständighet. Därefter följer höstens riksdagsval där det avgörs om regeringen går mot en historisk tredje valseger, eller om Socialdemokraterna lyckas ena den splittrade vänsteroppositionen och återtar kontrollen över svensk politik.
Nästa år är dock inte bara ett valår, utan också något av ett fredsår. Då finns nämligen all anledning att uppmärksamma freden i Kiel den 14 januari 1814. Freden är ett viktigt vägskäl i svensk historia eftersom den inte bara markerar Sveriges seger mot Napoleon tillsammans med sjätte koalitionen, utan också början på något så unikt som 200 år av fred. Med freden kom den svenska stormaktens stjärna definitivt att slockna, då unionen med Norge aldrig lyckades kompensera förlusten av Finland. Dock var de nordiska stormakternas död början på de långa resorna mot norsk och finsk självständighet – Norden, så som vi känner det i dag. Därmed skapades också förutsättningarna för den nordiska gemenskapen, vilken vi har all anledning att värna.
Fredsåret 1814 till trots, påminner en annan händelse om varför denna ”största av mänskliga förmåner” – för att citera en minnesvärd mening från kung Carl XVI Gustafs jultal, aldrig kan tas för given.
Det är ett sekel sedan första världskrigets utbrott, den 28 juli 1914 – en konflikt som på blott fyra år skulle komma att skörda över tio miljoner dödsoffer. Enligt många innebar kriget 1900-talets verkliga början och de kommande decennierna skulle präglas lika mycket av brutala blodsutgjutelser, som despotiernas fall och de moderna demokratiernas framväxt.
Mellan år av krig och fred, glädje och sorg, hopp och förtvivlan, har Västerviks-Tidningen försökt hjälpa sina läsare på vägen mot att göra världen, om inte helt begriplig, så åtminstone något mer fattbar. Faktum är att 2014 även är ett särskilt år i tidningens historia. Den 19 juli 1834 utkom för första gången Westerviks Veckoblad, som med tiden skulle komma att bli den dagstidning ni nu läser. Västerviks-Tidningen firar alltså respektabla 180 år och är således en av landets äldsta.
Under årens lopp har tidningens skribenter, redaktörer och journalister kommenterat allt det som passerat eller påverkat bygden. På så vis blir tidningsarkivens samlade vittnesmål inte bara berättelsen om Västerviks resa från sjöstad, till industristad och senare turiststad utan också om människorna i Tjust. Dessutom visar tidningens dokumentation genom tidevarven hur den lilla och till synes isolerade värld som utgör livet i kommunen, aldrig lämnas opåverkad av tidsandan eller den stora världens bekymmer.
För att uppmärksamma jubileumsåret kommer ledarredaktionen under nästa år att erbjuda en kolumnserie som visar att historien om Tjust lika mycket är berättelsen om samhällsutvecklingen i stort. Men också att politiken påverkar vår vardag i en sådan omfattning att det vore dumt av den som ömmar för kommunen att inte engagera sig i frågan om dess framtid.
Innan dess finns dock anledning att unna sig ännu några dagars ledighet och i godan ro ringa in flervalåret, fredsåret, krigsåret och jubileumsåret 2014 till de lika bekanta som slitna fraserna från Tennysons poem.