LEDARE: Regeringens bästa vän

Hösten och vintern har inte varit roliga för regeringen. Allt bistrare siffror har nog fått fler än få att tvivla på möjligheterna till en borgerlig valseger i höst. Det halmstrå man har kunnat greppa efter in i det längsta har dock varit Mona Sahlins oduglighet. Efter förra veckans rad av politiska debatter verkar det nu stå allt mer klart att Socialdemokraternas opinionssiffror står i omvänt kausalförhållande till Sahlins exponering i media. Man ska naturligtvis inte dra för stora växlar på förskjutningen i opinionsläget. Regeringen är alltjämt i underläge och då är det inte riktigt klädsamt att öppna champagnen på Rosenbad. Trots detta har Socialdemokraterna anledning att känna oro inför hösten. Med en partiledare som ingen vill ha och en sovjetisk partikultur som omöjliggör att en partiledare avgår med mindre än döden eller två valsegrar har Socialdemokraterna målat in sig i ett hörn. Sahlin har hittills inte presterat väl i skarpt läge, och om det är något som det kommer att bli mer av ju närmare valet vi kommer är det medial exponering av blockledarna. Sahlin hamnar långt efter Reinfeldt i förtroendemätningar, och störst är förtroendekrisen i de egna leden. I vanlig ordning är det Moderaterna som ensamma reglerar Alliansens opinionssiffror. Stödpartierna står och stampar, och särskilt brydsamt är läget för Centerpartiet och Kristdemokraterna. Till Centerpartiets försvar kan sägas att Maud Olofssons uppgift under Saabkrisen, att hålla i statens kassaskrin när åskan går, har varit otacksam. Värre är det för Kristdemokraterna som hamnar under riksdagsspärren. De har inte en lika bra ursäkt. Offensiven mot kulturvänstern och talet om verklighetens folk har varit tecken på en ompositionering från en överbefolkad socialliberal mittfåra där Kristdemokraterna aldrig kan bli bättre än väljarnas tredjeval till bättre jaktmarker i form av den värdekonservatism som Moderaterna och Centerpartiet har övergivit. Det förväntade lyftet har dock uteblivit, trots att Göran Hägglund skött sig bra och inte varit rädd för att sticka ut hakan. Nyckeln till framgång för Kristdemokraterna är att ytterligare renodla sin profil, och vara konsekventa. Det handlar framförallt om att göra upp med förmyndartendenser i folkhälsopolitiken. De måste dessutom släppa ambitionen att vara så många som möjligt till lags. Att borgerliga partier bara kan vinna val genom att närma sig mitten är en myt, och att göra Aftonbladet Kultur förbannade är inget Hägglund borde oroa sig för. Snarare tvärtom. Alliansens största fiende inför valet är rädslan för att föra borgerlig politik baserad på borgerliga värderingar. Som tur är så har de en bästa vän i Mona Sahlin.

Ledare: Regeringens bästa vän

Alliansen knappar in på de rödgrönas övertag i opinionsmätningarna. Sifos februarimätning visar att de 10,3 procentenheter som i januari skilde blocken åt nu har blivit 3,4. Socialdemokraterna går tillbaka medan Moderaterna går fram och överträffar sitt valresultat från 2006.