Visst är det sant att de borgliga partierna har blivit mer samspelta och lyhörda. Det senare benämns gärna som Sifo-politik i spalterna. Kritiker bör dock erinra sig om att det är just förmågan att närma sig folkopinionen och att i symbios med den förändra politiken. Det är inte en snabb process men den leder till en större acceptans för de förändringar som görs.
Samtidigt hävdas regeringen, och allra främst Moderaterna, ha utmärkt sig särskilt på det taktiska området. Också det är en överdrift. Nog för att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är väldigt lugna och metodiska politiker som därigenom har byggt upp ett stort förtroende, och visst tillförde Per Schlingmann ett behövligt mått av kommunikativ kunskap, men de är inte bättre än vad Socialdemokraterna var på sin tid, snarare tvärtom. Möjligen beror intrycket egentligen på att de senare under tiden i opposition har blivit så mycket sämre på just detta område.
I själva verket talar mycket för att tankeverksamheten är mer livaktig än den metodiska. Dels var det nog aldrig avsikten att förse Sverige med en aldrig sinande ström av stora reformer. Det vore vanvettigt. Reformer måste få verka och finns det inte verkligt tvingande skäl därtill finns ingen anledning att tvinga på folk den känsla av evig förändring och osäkerhet som kommer därav.
Dessutom var Alliansen tvungen att hitta ett sätt att hantera det parlamentariska läget efter förra valet. Att regera i minoritet är inte lätt och det är lätt att se svag ut om man inte är försiktig. Därför har man sonderat terrängen inför varje proposition och låter bli att lägga dem man inte kommer att få igenom. Ett förståeligt val. Felet man gjorde var att hymla med det.
Under de första två åren sedan senaste valet är det möjligt att behovet att inte visa svaga faktiskt var större. Men sedan handlar det om nästa val. Då gäller det att visa varför fler bör rösta på Alliansen än sist.
Obligatoriskt genomförande av LOV i kommunerna är ett bra sentida exempel. Det är inte det att regeringspartierna egentligen har förlorat tron på idén. Varför skulle de göra det? Det är en lysande reform och ett bra sätt att omöjliggöra för trilskande vänsterkommuner att förvägra människor att bestämma över sina egna liv. Men eftersom man inte har stöd för reformen i riksdagen låter man påskina att man bytt fot i frågan.
Istället borde man medelst megafon ha proklamerat att det här vill vi göra men kan inte. De andra partierna blockerar oss i riksdagen. Då skulle folk veta vad de får om de nästa gång i stället lägger sin röst på ett borgerligt parti. Det behövs, för idéer är egentligen ingen bristvara.