Oroligheterna i Nordafrika och Mellanöstern fortsätter, och föga förvånande håller Gaddafi fortfarande sitt Libyen i hårda tyglar.
En av de märkligaste tv-intervjuerna på länge genomfördes i måndags av journalisten Christiane Amanpour på den amerikanska ABC News. I intervjun förnekar Gaddafi att det överhuvud förekommer demonstrationer mot honom i Libyen och säger att hans folk älskar honom. När så Amanpour undrar om han kommer att lämna landet, svarar han hånskrattande - "Varför skulle jag lämna Libyen?"
Förnekandet av den allvarliga situationen är benhårt. Det finns inget som kommer i närheten av självrannsakan eller vilja att förstå vad det är som pågår. "Hela mitt folk älskar mig, de skulle dö för att skydda mig", är hans ord. Det vi sett av oroligheter, skyller han på al-Qaida. Kanske i ett sista hopp att försöka få USA och världssamfundet att mildra kritiken, eller bara för att skjuta ifrån sig det uppenbara. Vad är det som talar, egentligen - är det dårskap eller desperation?
Supporterkretsen i omvärlden blir allt tunnare, bland de få som uttryckt sitt stöd för honom finns välkända vänsterprofiler på världsscenen som Venezuelas Hugo Chavez, Kubas Fidel Castro och Nicaraguas Daniel Ortéga.
Oroligheterna och demonstrationerna fortsätter, liksom flyktingströmmarna ifrån landet. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR, har omkring 150 000 människor flytt från Libyen under den senaste tiden. Människor ger sig av i rädsla för repressalier från den minst sagt nyckfulle diktatorn.
Det är i det närmaste omöjligt att ens ana vilket som blir Muammar Gaddafis nästa drag för att försvara sin maktposition ytterligare en tid. Det svenska fredsforskningsinstitutet Sipri har rapporterat om vapenleveranser från Vitryssland till Libyen under förra månaden.
Enligt brittiska Daily Telegraph spekulerar premiärminister David Cameron om riskerna för att Gaddafi kommer att sätta in kemiska vapen mot sin egen befolkning. Den tidigare konservative premiärministern, Sir John Major, utesluter inte ett militärt ingripande mot Libyen i yttersta fall och med världssamfundet bakom beslutet, om landet genomför den typen av handlingar.
Frågan om internationella ingripanden är svår men är det enda utvägen för att rädda mängder av libyer från en säker död, bör detta givetvis inte uteslutas. Som en första åtgärd för att undvika att civilbefolkningen utsätts för fler och allvarligare attacker, diskuteras nu en flygförbudszon över Libyen.
I det längsta måste ett militärt ingripande undvikas, men samtidigt kan omvärlden inte stå och titta på om Gaddafi utför upprepade mordräder mot sina egna landsmän.