För många svenskar låter detta märkligt. Lärde sig inte folk av vad som hände efter 80-talets bubbla? Borde åtminstone inte bankerna försöka hålla i bromsen?
Situationen blir lite mer förklarlig om man beaktar att det är en mindre del av de svenska hushållen som står för det mesta av belåningen. Folkpartiets ekonomiske talesman Carl B. Hamilton säger i en debattartikel i DN 5/1 att 20 procent av låntagarna står för 60 procent av hushållens skulder. Detta pekar mot storstadsregioner och framförallt Stockholm. Synen på bostadspriser och belåning är uppenbarligen annorlunda där än i resten av landet.
Koncentrationen av belåningen leder dock inte till att alla andra skulle gå opåverkade den dagen bubblan spricker.
Den klassiska åtgärden för att lugna ned hushållen är att höja räntan. Räntehöjning är dock ett trubbigt instrument som slår mot all konsumtion och därmed också mot skattebasen. Hamilton vill därför hellre se att ränteavdraget sänks. Dessutom vill han till åtgärden foga sänkningar av kapitalskatten.
De två åtgärderna är kloka och de skulle gynna landsorten. Sänkt ränteavdrag skulle lägga över mer ansvar för överbelåning på de aktuella hushållen. I dag skulle man ju nästan kunna säga att ränteavdragen är ett bidrag från landsbygden till storstadsregionerna.
En sänkning av kapitalskatten är också viktig för landsorten eftersom jobben är mer säkra om ägandet är lokalt. Sverige beskattar inkomster från aktieutdelningar och försäljningar med 30 procent. Det är det dubbla mot ägare från många andra länder. En av effekterna är att personer i Sverige som vill placera pengar i företag undviker den svenska marknaden. Att hålla fast vid hög beskattning innebär i en globaliserad värld att företagen som anställer svenska arbetare kommer att ägas från utlandet. Erfarenheten talar för att avståndet mellan ägaren och arbetaren missgynnar den senare den dagen nedskärningar kommer på tapeten.
Därför är höga kapitalskatter ett säkert sätt att göra livet på svensk landsbygd osäkert. Storstadsregionerna har andra medel att tävla med och kan klara omställningar och nedläggningar bättre än de små orterna.
Om de av Hamilton föreslagna åtgärderna är viktiga för en ansvarsfull och växande svensk ekonomi, varför har då regeringen ännu inte genomfört dem? Förmodligen därför att bägge frågorna är enkla att använda för Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Ränteavdragen måste rimligtvis kompenseras av skattesänkningar och sänkt kapitalskatt gynnar givetvis på ett direkt sätt de som äger kapital. "Titta, ni sänker skatterna för de rika på bekostnad av de svaga", kommer oppositionen säga.
Frågan är om Hamilton inte har rätt och att det är dags att ta debatten. Dock måste regeringen ta hänsyn till att det är svårt att sänka avdragen när räntorna nu stiger. Det gör det dyrare för hushållen från två håll och kan leda till en negativ spiral på fastighetsmarknaden. Läget måste väljas med hänsyn till husägarna.