Dahlins försvar utgår från att man på eget bevåg valde att lägga ner den uppmärksammade kampanjen, där man menade att en kvarts miljon barn gick hungriga i Sverige. Vidare menar hon att det väsentliga är att lyfta situationen för utsatta barn och den senaste veckans debatt försvårar arbetet. Det är riktigt av Dahlin att denna debatt ska handla om rätt saker och inte mynna ut i slutsatsen att fattigdom inte existerar.
Detta till trots kommer inte organisationen undan det faktum att man okritisk omfamnat ett mycket komplicerat begrepp som med tiden fått en politisk klangbotten. Därför återstår en mängd frågor som behöver besvaras: Bygger den felaktiga informationen på slarv? Om inte; har det då en politisk eller ekonomisk bakgrund? Eller är det så att det medialiserade samhället kräver att våra budskap alltid är sensationella?
Innan detta är helt utrett ligger en beklämmande dimma över frågan om barnfattigdomens omfattning–något som i slutändan drabbar våra utsatta barn och ungdomar. Därför får vi hoppas att barnfattigdomen i fortsättningen behandlas mer varsamt av landets opinionsbildare och intresseorganisationer.
Det är trots allt annat än begreppen som räddar barnen.