Möjligen var det försvarsalliansen Natos höga tonläge som fick president Vladimir Putin att inte göra verklighet av sina krav. Putin försvarade emellertid, i en presskonferens under tisdagen, ockupationen. Det är uppenbart att han betraktar interventionen som en fredsinsats samtidigt som han lyfte den avsatte presidenten Viktor Janukovytj som grannlandets ende legitime ledare. Dessutom poängterade den ryske presidenten att man även fortsättningsvis kommer att försvara territorier med historisk, kulturell eller ekonomisk betydelse för Ryssland.
Utrikesminister Carl Bildt (M) skrädde knappast orden efter konferensen och kallade Janukovytj för en Quisling, efter det uppdagats att han bett Putin om ett ryskt ingripande i Ukraina. Bildt är den ende moderate politiker på riksplanet som hittills uttalat sig med önskvärd tydlighet mot den ryska regimens oacceptabla kränkningar av ukrainskt territorium. Det vore önskvärt om hans partikollegor lät sig inspireras.
Fortfarande vistas rysk militär på Krimhalvön och ingenting talar för att de kommer att ge sig av. Även om det finns all anledning att glädjas åt att det spända läget inte eskalerat till ett europeiskt storkrig, kommer man knappast undan att de senaste dagarnas tumult förvandlats till ett framgångsrikt lackmustest för hur långt Putinkan tänja omvärldens tålamod.
Quisling är ett passande ord för att beskriva den forne ukrainske ledare som önskar sända en främmande armé mot sin befolkning i ett desperat försök att rädda en redan förlorad maktställning, men despoten är namnet på den ryske president som hörsammat hans bud.