Medan regeringen förbereder sig inför höstbudgeten skickade en annan del av staten igår ut ett pressmeddelande i vilket det stod: "988 000 personer får dela på 6,7 miljarder kronor i skatteåterbäring i augusti". Nej, det var inte Svenska Spel utan Skatteverket som var avsändaren. Det är inte förvånande att Skatteverket betraktar våra surt förvärvade slantar som något som i första hand tillhör staten när våra politiker argumenterar så. Inget annat land har i modern tid sänkt skatten så mycket som Sverige gjort med våra 100 miljarder sedan maktskiftet 2006. Skattetrycket har gått från 48 till 45 procent. Problemet är bara att ingen vet varför det är så eller om det ens är särskilt bra.
Inför förra valrörelsen var det bara fyra av tio svenskar som kände till att jobbskatteavdrag existerade. Kanske beror det på att argumenten för jobbskatteavdrag länge har varit nationalekonomiskt grundade för att pressa ned arbetslösheten. Varför är inte Anders Borg mer intresserad av att belysa de moraliska aspekterna av att få behålla sina egna pengar? Det är rättvist att du som arbetar för att behålla 1 500 kronor mer i månaden eftersom du gör rätt för dig, bidrar till samhället och till dig själv. Istället läggs alla argumentationsägg i samma korg med ökat arbetsutbud och marginaleffekter som motiv. Det är en riskabel strategi som nu börjar bita tillbaka på regeringen som börjar få problem att förklara varför arbetslösheten är på 8,8 procent och ungdomsarbetslösheten på 28 procent. Trots sänkta arbetsgivaravgifter, trots halverade arbetsgivaravgifter för unga och sänkt skatt med 1 500 kronor i månaden.
Förklaringen är att det är så mycket annat som påverkar arbetslösheten än skattelagstiftningen såsom arbetsmarknadsregler, graden av ansvarstagande av arbetsmarknadens parter och omvärldsfaktorer såsom sjunkande efterfrågan för vår exportindustri. Just nu pågår ett intensivt ordkrig på debatt- och insändarsidor där regeringen angrips från vänster om huruvida satsningen att sänka restaurangmomsen med 5,4 miljarder kronor skapade några jobb. Istället borde temat för debatten vara huruvida satsningen var rättvis eller inte då ungdomar redan är hårt utsatta och den framväxande tjänstesektorn är en framtidsbransch som är viktig för Sverige - oavsett hur många jobb som på kort sikt skapas.
Det femte jobbskatteavdraget måste i högre utsträckning motiveras med att det är rättvist att hårt arbetande svenskar får behålla mer av sin egen lön. Låt inte höstbudgeten handla om "vinnarna" och "förlorarna" i statens stora tombola. Låt istället reformsatsningar och skattesänkningar handla om rättvisan i att vi alla får mer makt över vår egen vardag, får fatta fler egna beslut och därmed blir mindre beroende av vad som händer i Stockholm. Det är minst lika viktigt som ökat arbetsutbud.