Reinfeldt byggde i sitt anförande upp bilden av hur Sverige kämpat med ekonomin, kommit ur krisen bättre än andra, han målade fram ett land på framgång och uppgång och inte minst poängterade han vikten av de finanspolitiska ramverk som antogs efter 90-talskrisen. Han gav ett stabilt intryck och han mötte kritik med tydlighet om vilka värden som han och Alliansen grundar sin politik på - sådant som arbetslinje och kamp mot utanförskap i olika former.
När Juholt äntrade talarstolen tog han upp tre politiska pelare som ska bära upp den socialdemokratiska politiken. Dessa har han nämnt tidigare och han kommer garanterat att återkomma till dem igen: Kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt och social investeringspolitik. I övrigt var det fiffiga retoriska piruetter och den inbillat stolta socialdemokratiska historien som den nye S-ledaren lutade sig emot.
"Du åker runt i landet och lovar allt till alla", sade Reinfeldt till Juholt i ett replikskifte. Och så har det varit sedan han blev S-ledare, i debattartikel efter debattartikel, i intervju efter intervju. Men fortfarande besvaras inga frågor med hur de tänker utforma sin politik eller vad det kommer att kosta. Lägg där till den verklighetsbild som målas upp av Juholt och den politiska vänstern - en bild som påminner om ett Sverige i fritt fall och som verkligen inte stämmer med den statistik kring bland annat arbetslöshet och statsfinanser som ger vårt land gott rykte runt om i världen. Den Juholtska populismen ekar tom, tom, tom.
Gustav Fridolin klarade sig bra i sin första riksdagsdebatt i rollen som språkrör. Han är en retoriker och visionär - till skillnad från Juholt blickar han inte tillbaka på en svunnen storhetstid utan identifierar några framtida utmaningar. Det är hans styrka och det gör Miljöpartiet säkerligen mer attraktivt för unga väljare än en trött och nostalgisk socialdemokrati.
Jan Björklund, vice statsminister och Folkpartiledare gjorde ett riktigt starkt intryck i gårdagens debatt. Förutom tydlighet i energi- och utbildningspolitiken rörde han sig något vid sidan av vad de två stora partiernas ledare fokuserade kring: viktiga värderingar om demokratikamp, internationalism, internationell solidaritet och fri rörlighet fick vara i fokus. I dessa frågor har Folkpartiet ett stort förtroendekapital och Björklunds engagemang i frågorna viker inte. Detta borde smitta av sig i väljarkåren i en värld där avstånden blir allt kortare. Inte minst då FP och Björklund står i kontrast till ytterkantspartier som vill isolera och begränsa våra engagemang i utlandet.
Nu när den första debattrundan med nyvald S-ledare och nya språkrör är avklarad, kan det konstateras att oppositionen som var splittrad när den var enad numera är ännu mer splittrad. Det ska också sägas att den tid av lama debatter som tidigare utspelat sig mellan Reinfeldt och Sahlin är över - nu är det konflikt som gäller.
Men ännu är det inte riktigt på riktigt. Det blir det inte förrän Socialdemokraterna levererar någon slags plan för hur alla de löften som sprutar ut under den Juholtska mustaschen ska bli verkliga.