LEDARE: Politisk film i sin linda

Men ser man partiernas filmer är intrycket dock att man ännu inte lärt sig utnyttja mediets potential. Reklamen ger de direkta budskapen man vill ha fram men flera partier har inte tänkt ett steg längre och övervägt vad man egentligen sänder för signaler. I Kristdemokraternas valfilm med temamelodi från filmen Lejonkungen vill man lyfta fram äldres oro, särskilt för våldet i samhället. På motsvarande vis lyfter Folkpartiet i en av sina filmer upp problemen med oreda i skolan och behovet av arbetsro. Båda anslagen är förvisso delvis sanna men de ger också en känsla av att denna regering inte har kontroll över situationen. I Centerpartiets film speglas arbetslinjen mot bidragslinjen genom att unga i den framtid de drömmer om rabblar praktikplatser och stödåtgärder de kan få. En humoristisk drift med oppositionens ständiga vilja att satsa på bidrag. Problemet med filmen är dock att den faktiskt inte målar upp någon positiv vision av vad arbetslinjen kan och borde medföra om den får chansen i fyra år till. På motsvarande vis pekar Socialdemokraterna på ungdomsarbetslösheten, budskapet är att alla 207 000 arbetslösa unga vill vara med. Det är en av de bättre filmerna och förmedlar verkligen en känsla av utanförskap. Avsändarens problem är dock att det antagligen finns både en och annan som tänker ett steg längre och frågar sig: varför? Svaret blir nog inte bara det önskade att det är den dumma regeringens fel. Utan lika mycket att det är LAS med principen om sist in först ut som gjorde att unga fick gå i lågkonjunkturen. Och att det är höga ingångslöner som försvårar entrén på arbetsmarknaden innan man fått erfarenhet. Socialdemokratiska käpphästar som man inte vill ändra. Sverigedemokraternas valfilm som TV4 stoppade står i en klass för sig. Försöken att visa hur dyr invandringen är sparkar bakut. Filmen förmedlar mer än något annat en känsla av hur oren och smutsig man skulle känna sig om man röstar på ett parti utan medkänsla. Av regeringspartierna är det bara Moderaterna som förmedlar en bild av att det går bra. Förvisso har en av filmerna med tema att man jobbar för att hitta kärleken på jobbet vilket kan upplevas lite fånigt, men den förmedlar tillsammans med de andra jobbfilmerna bilden av en segrare. Det går bra för regeringen, Moderaterna och Sverige. Framgångskänslan hade man önskat att även övriga regeringspartier velat dela med sig av. Förvisso är de pressade av sina opinionssiffror, och använder därför samma metod som oppositionen - att angripa. Och därmed också opponera mot sig själva som styrande. Det är fascinerande att betänka att det tog över 20 år innan tevereklamen slog igenom sedan den blev lovlig. Trots den långa startsträckan finns det dock en stor förbättringspotential inför kommande val.

Ledare: Politisk film i sin linda

Politisk tevereklam har blivit rumsren. Länge var det tabu i Sverige, tanken fick inte ens tänkas, varken från reklamkanalernas eller partiernas horisont. Nu är det annorlunda.