Polens andra Katyn

Polen har drabbats av ett andra Katyn. Ett stort antal medlemmar av landets elit, inklusive president Lech Kaczynski, omkom på lördagen i en flygolycka i Smolensk.

Riksdagens talarstol. Foto: Scanpix

Riksdagens talarstol. Foto: Scanpix

Foto: BERTIL ERICSON / SCANPIX

Västervik2010-04-12 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
De var på väg för att liksom Polens och Rysslands premiärministrar några dagar tidigare hedra minnet av den polska elit som på Stalins order i april 1940 mördades i Katyn, nära gränsen mellan dagens Ryssland och Vitryssland.Premiärminister Donald Tusk talar om en tragedi utan motstycke i den moderna världen, och för Polens del en katastrof utan jämförelse sedan andra världskriget.I sorgens stund kan inga ord vara för starka. Det är uppenbart att polackerna sörjer både de omkomna, var och en - men också olyckan som en symbol för alla andra tragedier den polska nationen drabbats av, senast andra världskrigets fasor och 40 år av kommunistisk diktatur.Men polackerna vet i sitt sorgearbete att omständigheterna nu är annorlunda.Den pessimism om landets framtid som en gång förklarade nationalsångens ord "än är Polen ej förlorat." har skingrats. Katastrofen drabbar ett land där demokratin befästs och välfärd byggs, ett land som visar förmåga att försonas med båda sina värsta fiender i modern tid - Tyskland och Ryssland.Rysslands premiärminister Putin begav sig omgående till Smolensk för att för andra gången på ett par dagar med sin polske kollega hedra offer för en tragedi med anknytning till Katyn.Katyn förblir en öm punkt i relationerna mellan Warszawa och Moskva. Alltjämt tycks man ibland tala förbi varandra. Den ryska sidan har reflexen att uppleva av andra uttalade sanningar om Stalin som ett angrepp på ryska folket. Stormaktschauvinismen gör sig påmind. Men det finns också på den polska sidan krafter som haft svårt att hantera historien.En av dem var Polens president och dennes tvillingbror, Jaroslaw, premiärminister 2005-2007, ledare för ett nationalkonservativt parti.Liksom en del polacker aldrig kan sluta misstänka Tyskland fortsatte bröderna efter att Polen 1989 börjat demokratiseras att bekämpa kommunismen.Sanningssökandet uppskattades och gav valsegrar. Men inte när det övergick i något liknande personförföljelse.Lech Kaczynski hade ringa chans att i höstens - nu tidigarelagda - presidentval, bli omvald för en andra ämbetsperiod. Han hade nog upplevt samma öde som det nya Polens första president, Lech Walesa, liksom bröderna Kaczynski en hjälte i kampen mot kommunistdiktaturen. Exkommunisten Aleksander Kwasniewski blev däremot omvald. Till skillnad från företrädaren och efterträdaren uppfattades han som president vara i takt med folkstämningen.Polen har nu annat att tänka på, men med tiden finns anledning reflektera över att deras president, trots all sin misstänksamhet mot inhemska kommunister och mot Kremls avsikter, med sin sista resa blev en av budbärarna om försoning, mellan polacker och mellan Polen och dess grannar.