Men det nu rådande Palmeintresset handlar inte så mycket om politiska sakfrågor eller historien wie es eigentlich war. Det handlar mer om att framkalla en stämning, en blandning av melankoli och bekräftelse. Att för en stund få trona på fornstora dar.
Palmes retorik är inte död. Den finns på band, och den kan fortfarande framkalla rysningar, även för de som inte delade hans åsikter. Han var, onekligen, Sveriges största retoriska geni under 1900-talet. Ackompanjerat av ett annat geni, Benny Andersson, blir det en emotionell upplevelse.
Vilken annan svensk nittonhundratalspolitiker kan få dagens ungdomar att i biosalongens mörker röras till tårar? Olof Palme kan uppenbarligen fortfarande röra vid oss. Och trots att han är död lever han i den meningen att även dagens politik och kulturliv måste förhålla sig till honom.
För drygt hundra år sedan förde August Strindberg en hård strid mot vad han kallade svenskarnas faraodyrkan. Föremålet för kulten var då Karl XII.
Dyrkan av hjältekonungen gjorde Strindberg minst lika förundrad som avog. Varför skulle svenskarna, som i sig själva var redliga och bra människor hylla en man som misslyckades så många gånger och gjorde så mycket dumt?
Strindberg pekade på det omöjliga i att hylla en krigarkonung vars politik i allt väsentligt misslyckades, och där bevisen fanns enkelt att hämta för var och en som ville veta sanningen. Listorna på döda knektar, kvittona för lyxlivet vid hans hov, nödmynten och den kapsejsade penningpolitiken.
Strindberg sammanfattade uppgivet att det inte var Karl XII svenskarna gillade, utan vad minnet av honom anslog i deras egna sinnen.
Utan att anklaga Olof Palme för att vara lik i Karl XII i politiskt hänseende måste man medge att dessa två herrar är de enda svenskar som är lika stridbara levande som döda. Deras likhet bygger på vad vi försöker se hos dem.
Palmes misslyckanden och later är också där för alla som vill veta sanningen. Han var inte alltid den han utgav sig för att vara, och han trodde inte alltid på de idéer han ville att folket skulle tro på. Åsiktsregistreringarna, undfallenheten inför Sovjetunionen, samarbetet med USA, löntagarfonderna, prostitutionshärvan, naiviteten inför diktaturer i tredje världen, Harvardaffären och hänsynslösheten mot politiska motståndare. Listan kan göras lång.
Men trots att vi har fakta som egentligen borde skrämma bort både höger och vänster från Palme så slår hans röst fortfarande an en ton i oss.
Den här hösten går Olof Palme på biograferna och rockbandet Sabaton sjunger om Karl XII på topplistorna.
Vi svenskar har våra faraoner som vi dyrkar. Kanske visar det att vi är människor.