På vårt dagliga bröd, giv oss kvalitet

"På vårt dagliga bröd, giv oss kvalitet" , lyder en befogad bön som ekar från många av kommunens äldreboenden. Maten är inte bara undermålig utan onödigt dyr, men det finns enkla och sparsamma vägar mot bättring.

Västervik2013-07-17 00:01
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Västerviks-Tidningen kunde den 12 juli rapportera att maten på kommunens äldreboenden är fyra miljoner dyrare än vad den borde vara. Orsaken finner man i kommunens kostenhet som levererar mat och dagligvaror till kommunens äldreboenden. För maten betalar de boende 102 kronor om dagen (strax över 3 000 kronor i månaden) men summan räcker inte på långa vägar för att finansiera kostenhetens verksamhet, vilket innebär att skattbetalarna tillskjuter fyra miljoner kronor om året (en dryg tiondel av kommunens sparbeting på skolan).

Trots prislappen betraktar många områdeschefer kostenhetens utbud som både dyrt och begränsat, men så mycket till val har man knappast, eftersom kommunen inte tillåter dem att handla av någon annan.

Precis som vanligt drabbas brukarna mer än andra. Johan Sjökvist på Kungshöjdens äldreboende i Ankarsrum bedriver sedan i påskas en imponerande kamp för att förbättra maten på kommunens äldreboenden. Främst eftersom den ofta är att likställa med "svinföda", om man ska tro Sjökvists egna utsagor. Nog finns det all anledning att göra det eftersom han får medhåll, inte bara från många av brukarna på kommunens äldreboenden utan även av Rose-Marie Ahlsén, restaurangansvarig vid äldreboendet Vapengränd. Hon menar att maten från kostenheten är under all kritik och hennes dom väger tungt i sammanhanget eftersom hon basar över köket i det äldreboende som skiljer sig från mängden.

Vapengränd har nämligen valt att gå en annan väg. Istället för att beställa sin mat genom kostenheten, har man fått tillstånd att vända sig direkt till en privat grossist. Självständigheten från kostenheten har lett fram till att de 102 kronorna om dagen räcker mer än väl. Fördelarna stannar dock inte vid några kronor och ören. Även näringsvärdet på maten ökar eftersom personalen på äldreboendet lagar allt från grunden. När maten lagas på plats får de boende inflytande över matsedeln och då blir ansvarsfrågan tydlig – är man inte nöjd vänder man sig till kökspersonalen på plats. Alltså lyckas man erbjuda just den sorts mervärden som Sjökvist efterfrågar av kommunens äldreboenden – det är hoppfulla besked.

Därför bör kommunen tillåta fler äldreboenden att följa Vapengränds exempel. Inte bara för att man sparar pengar på att låta äldreboendena ansvara för mathållningen på egen hand eller att kommunen på så vis kan erbjuda den mat man kan förvänta sig för 3 000 kronor i månaden, utan för att det ger den värdighet som vuxna människor förtjänar.