Dagens Nyheters legendariske chefredaktör Herbert Tingsten beskrev under efterkrigstiden demokratin som ett slags överideologi. Det vill säga att dåtidens politiska strider i själva verket inte handlade om huruvida landet skulle styras av folket eller en upplyst despot, utan om hur partierna inom demokratins ramar skulle påverka politiken.
Det är dock inte bara chefredaktörer som på daglig basis får fundera över demokratin och dess utmaningar, utan också många av landets rektorer. Inför valår tampas de nämligen alltid med frågan om hur skolan ska förhålla sig till de partier som trängs utanför skolportarna, för att ragga förstagångsväljare och rekryter till partileden.
En rektor kan i praktiken välja att öppna skolan för alla, eller ingen alls. Däremot har det inte alltid varit givet hur rektorerna ska förhålla sig till partier som vänder ryggen åt demokratin, till exempel nationalsocialistiska Svenskarnas parti (SVP). Komplikationerna får många rektorer att helt avstå från att bjuda in partier, vilket är beklaglig om man ser till skolans demokratifostrande uppdrag.
Orsaken till rektorernas ambivalenta relation till partierna beror delvis på Skolverket. Deras jurister har nämligen dragit slutsatsen att lagen inte lämnar utrymme för rektorerna att neka partier tillträde på ideologisk grund. Således öppnas skolans portar i teorin även för SVP. Skolverkets tolkning har återigen blivit ett hett debattämne, senast i Studio Ett (19/5). Det är klokt eftersom frågan onekligen förtjänar att diskuteras. Inte minst med tanke på att den första av flervalårets valdagar närmar sig med stormsteg.
För det första bör man konstatera att demokratifientliga partier har väldigt litet att hämta i Sverige. Faktum är att så många som 99,93 procent av svenskarna röstade på ett demokratiskt parti i valet 2010. Samtidigt bör frågan inte avgöras utifrån den eventuella risken för extremister att skörda framgångar på svenska skolor. Frågan bör istället diskuteras rent principiellt. Är det rätt att inbjuda demokratifientliga rörelser till det demokratiska samtal som pågår, eller åtminstone bör pågå i våra skolor?
Skolverkets slutsats om att varje rektor bär förhålla sig objektivt till partierna är problematisk, även om den bygger på goda intentioner. Att förhålla sig ”objektivt” till demokratifientliga partier innebär trots allt att man är fullständigt likgiltig inför dem. Demokrati är inte likgiltigt utan innebär att man tar strid mot totalitära rörelser som kommunism och nazism, annars skulle skolorna svika sitt demokrativärnande uppdrag.
Rektorerna bör därför kunna ställa krav på att de partier som välkomnas betraktar demokratin som en överideologi, i dess mest tingstenska bemärkelse. Då tillåts rektorerna på god grund utesluta rörelser med övermänniskoideal eller andra demokratifientliga världsåskådningar.
Tingstens syn på överideologin skulle således lösa problemet med att de många partier som bör vara en naturlig del av skolornas föreningsliv, nu möts av stängda skolportar och osäkra rektorers kalla händer.