Ledare: OS lockar fram nationalismen

I en dikt från 1964 frågade sig Alf Henriksson hur en man - tjock och som själv aldrig sprungit en meter - kunde finna nöje i att sitta på läktaren och jubla då en idrottsman från Sverige sprang snabbare än en från Östeuropa. Varför identifierade sig åskådaren med en av idrottsmännen och inte med den andre?

Västervik2010-02-25 00:14
Mathias Bred/SNB
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
"Han kände sig höljd av äraHan gav skriande luft åt den.Ty han trodde sig vara den eneav två helt främmande män."I sin dikt fångar Henriksson nationalismens irrationella grund. Varför identifierar vi oss med ett kollektiv som kallas nation? Frågan är lika aktuell i dag. Att de flesta av oss är fullt på det klara med att nationalism endast är en romantisk idé har inte inneburit att den försvunnit från våra samhällen eller ur våra hjärtan. Den här vintern är den här igen - framburen av framförallt av våra idrottskvinnor i Vinter OS. Vi sitter framför tv:n och känner att våra öden är sammankopplade med Kalla, Pärsson och de andra.Många kanske inte vill erkänna att det är nationalism de ägnar sig åt i TV-sofforna. Men det räcker med att studera vad som händer och sägs i tv-rutan för att alla tvivel ska skingras. Symboler, ordval, uttryckssätt, argumentation - allt är nationalism. Vi identifierar oss med våra idrottskvinnor därför att de är svenskar. Tänkandet bakom OS går ut på att vi accepterar nationell identitet som distinktion mellan människor.Av någon anledning finns nationalismen kvar. Och vi tycks alla ha en inneboende längtan att identifiera oss med ett kollektiv. De som säger sig vara nationalismens motståndare är i regel förkämpar för någon annan kollektiv identitet. Till exempel är Jehovas Vittnen och KPML(r) bägge officiellt två anti-nationalistiska organisationer, men ingen skulle beskylla dem för att vara emot "vi och dom-tänkandet" i sig. Snarare ser de nationalismen som ett hinder för att verkligen kunna gå upp i kollektivismens paradisiska stamliv. Alternativet till nationalism är inte individualism - det står alltid nya kollektiv och väntar runt hörnet. Hur ska vi förhålla oss till nationalismen i Sverige i dag? När vi väl konstaterat att känslan i grunden är irrationell och ett mänskligt påfund, måste vi fortsätta med att acceptera att den finns, att den spelar roll, och att vi inte klarar oss utan den. Vårt gemensamma samhällsprojekt bygger på nationalstatens institutioner och för att kunna fortsätta att tillsammans bygga välfärd och utveckling måste vi ha en känsla av solidaritet och identitet kopplad till dessa gemensamma institutioner. Med det sagt är det dags att återvända till tv-soffan och jubla över "våra" medaljer.
Läs mer om
Västervik