I måndags höll Storbritanniens premiärminister David Cameron ett linjetal om hur landet ska tackla våldsbejakande extremism under de kommande fem åren. Bland annat ska föräldrar ges möjlighet att konfiskera sina barns pass om de misstänker att de kommer att resa till Syrien för att strida med IS.
Debatten om hur terrorism och terrorister bäst motverkas har tagit fart i Sverige på nytt sedan en dansk dom från början av juli fråntog en man hans danska medborgarskap. Mannen dömdes för att bland annat ha stöttat terrorism och ha uppmanat till mord av namngivna personer. Han hade både marockanskt och danskt medborgarskap och utöver fyra års fängelse och livstids utvisning fråntas han sitt danska medborgarskap.
Det danska exemplet bör vara vägledande även för Sverige. Det är bara möjligt att göra när personen i fråga har dubbla medborgarskap, men det är en viktig signal om det inneboende värdet av medborgarskapet. Det ska betyda något att ha ett svenskt medborgarskap, det ger upphov till rättigheter såväl som skyldigheter och kräver att vi lever upp till det. Den som ansluter sig till terrorgrupper som Islamiska Staten har misskött det ömsesidiga förtroende som medborgarskapet innebär så till den grad att det när möjligt bör förbrukas.
Den oförtäckta ondska som dessa terrorgrupper står för är i sig anledning att också utvidga det straffbara området av handlingar till att också omfatta ickevåldsamt deltagande. Det kan låta hårt att straffa exempelvis en ung tjej som har åkt till Syrien och där hjälpt IS med exempelvis bespisning eller administration. Faktum kvarstår dock att Islamiska staten är extremistisk sekt som med brutalt våld försöker påtvinga världen sitt sätt att leva.
Den yttersta ondskan manifesteras visserligen i de som halshugger meningsmotståndare, kastar homosexuella av hustak eller säljer unga kvinnor som sexslavar, men detta underlättas, till och med möjliggörs, av en större organisation som sköter allt det andra. Den som medvetet ansluter sig till denna organisation gör ett aktivt val att med sina handlingar stödja den våldsamma, kuvande, blodiga delen, att göra den möjlig. Den som sprider propaganda för denna sorts organisation är medskyldig till den ondska den för med sig.
Detta bör i sig vara brottsligt. I dag är det inte det. I stället behöver man visa på specifika brott som har begåtts, att den misstänkte faktiskt har bränt ihjäl levande fångar. Det innebär att många som aktivt har stöttat denna ondska, och i vissa fall till och med utfört den med egna, blodbesudlade händer, går fria. Det är orimligt.
Sverige ligger långt efter länder som Danmark och Storbritannien, både vad gäller offentliga insikter om vidden av problemet med extremism och radikalisering och faktiska åtgärder. Det närmare samarbetet mellan Säpo och Migrationsverket är förvisso lovvärt men räcker knappast till. Det krävs politisk handling för att vi ska få ett regelverk som både avskräcker från att ansluta sig till terrorgrupper samt ger möjlighet att hantera de som ändå gör det.