LEDARE: Omänsklig rättvisa

Enligt SIFO:s samhällsbarometer var år 2006 så många som 33 procent av svenskarna för återinförandet av dödsstraff. Det är fler människor än de som röstade på Socialdemokraterna, Sveriges största parti. För bara fyra år sedan uttryckte en tredjedel av svenska folket en önskan om att svenska staten åter ska ta medborgarnas liv i sina abstrakta händer. Problemet med dödsstraffet är att debatten tenderar att bli förvirrad. Rop om mänskliga rättigheter blandas med filosofiska banaliteter och historier om riktigt hemska människor. Därför är det viktigt att vara tydlig med vissa grundläggande förutsättningar. Rätten till liv är den allra mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna. Därom råder relativt stor enighet. Huruvida rättigheter kan förverkas eller ej är dock en helt annan fråga och där lyser enigheten med sin frånvaro. Rättigheter är dock inte och kan inte vara absoluta, då skulle alla former av konflikter dem emellan vara olösbara. Rätten till liv är således inte med nödvändighet helt okränkbar. Det betyder dock inte att stater ska ägna sig åt att döda sina eller andras medborgare. Vi har en rätt att finnas, enbart på grund av att vi är människor. För de flesta av oss är detta berättigande helt intakt när vi går till vår grav. Vi har gjort vad vi kan för att ta hand om oss själva och de våra och i den mån vi kunnat det, även andra människor. Men det finns också de som under sitt liv har kränkt andra människor på oförlåtliga sätt. Det finns fruktansvärda handlingar som i någon mån kan sägas kvalificera en förövare till att själv mista livet. Men det betyder ändå inte att dödsstraff varken är rätt eller rimligt. Det räcker inte med att någon inte anses förtjäna att leva för att vi ska ha rätt att döda denne. Den rätten har ingen lyckats påvisa. Debatten är i stället uppdelad i två läger. Det ena lägret, som typiskt sett är för dödsstraffet, fokuserar på att somliga inte har rätt att leva. Det andra lägret, som lika typiskt är emot, inriktar sig på att vi inte kan utforma ett system som inte riskerar att döma oskyldiga till döden. Den principiellt viktigaste frågan lämnas dock orörd av båda läger. Vad ger oss rätten att avgöra om någon har rätt att leva? Vilka är vi att sätta oss till doms över liv och död. Vi är alla människor och i egenskap av detta är vi inte felfria. Vi kan inte med rätta legitimera att ett instrument med så ödesdigra konsekvenser som dödsstraffet påverkas av något så opålitligt som den mänskliga faktorn. Det vore omänskligt.

Ledare: Omänsklig rättvisa

Vi vill fira vår jättesnälla och charmiga syster Cornelia Rooth som fyller fem år. Massor med kramar och pussar från Melker, Agnes, mamma och pappa.