Krisen i den klassiska mittenterrängen i svensk politik är utan tvekan allvarlig. De två partierna har givetvis själva en stor skuld i detta, men också omgivande omständigheter som Miljöpartiets intåg i socialliberala väljargrupper och så givetvis Moderaternas omorientering till att bli ett allt mer utpräglat centerparti.
Centerpartiet pendlar mellan 4 och 6 procent i opinionen, Folkpartiet ligger också i samma härad. Inte konstigt då att oron bland yngre liberaler i de bägge partierna växer och att krav på kraftfulla åtgärder mot kräftgången hörs. Med jämna mellanrum återkommer debatten om partisammanslagningar och valsamverkan bland de borgerliga. Stundtals bottnar debatten i att försöka minimera risken att något av de mindre partierna faller ur riksdagen, i bland är det politiska och ideologiska likheter som för upp ärendet på agendan. För den borgerliga alliansen är det i dag helt avgörande att samtliga fyra partier klarar spärrgränsen. Skulle ett av partierna få strax under fyra procent, skulle makten med största sannolikhet vara förlorad.
Återigen väcks tankar på ett sammangående mellan Folkpartiet och Centerpartiet och i går skrev förbundsordförandena för de två partiernas ungdomsförbund om saken på Aftonbladets debattsida. De föreslår att ungdomsförbunden börjar samverka mer och de gör en intressant och viktig observation: "Som förbundsordföranden ser vi större politiska skillnader inom våra respektive ungdomsförbund än mellan dem, även om vi, precis som våra moderpartier, har organisatoriska skillnader".
Organisationskulturer är en tuff uppgift att förändra och är dessutom politiska värderingar med i spelet, kommer de liberala enhetssträvandena garanterat att stöta på patrull. Försök har gjorts tidigare och det finns en stark skepsis gentemot varandras särarter och organisationer. Risken finns också att kärnväljare som känner sig hemma i de nuvarande två partierna, kommer att lämna organisationerna och att den nya skapelsen inte håller måttet för att locka nya.
Det kan förvisso vara att blanda äpplen och päron - men religion handlar, liksom politik, om värden, tro och övertygelser. Följande exempel på en organisationssammanslagning kan möjligen inspirera. Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Baptisternas Ungdomsförbund och Svenska Missionskyrkans Ungdomsförbund slog sig samman i en kristen ungdomsfederation 2007. Förra året bildade moderkyrkorna ett nytt gemensamt kyrkosamfund.
I en intervju med VT i mars 2011, innan hon blev partiledare, kommenterade Annie Lööf sammanslagningssträvandena med FP och C:
"Jag skulle bli förvånad om vi sitter här om 25 år och det fortfarande är två partier. Jag tror vi är på väg åt det hållet, men det är viktigt att det inte hastar dit."
Adam Cwejman (Liberala ungdomsförbundet) och Hanna Wagenius (Centerpartiets ungdomsförbund) borde med andra ord känna stöd i ryggen för sina tankar. Målen för ungdomsförbundsordförandena bör vara givna: Arbeta för mer av samarbete förbunden emellan i strävan mot sammanslagning. I förlängningen handlar det vidare om att inspirera och motivera moderpartierna till att följa efter.
Det lär bli ett hästjobb.
Kanske är det som en enhet de gamla mittenpartierna i svensk politik kan räddas kvar i riksdagen ett tag till. Och vem vet, kanske skulle det nya partiet rent av kunna utmana inom borgerligheten.