Egentligen borde gästarbetande bärplockare i sig inte vara ett problem för dem som ser sig själva som ”riktiga” svenskar, med bättre rätt till skog och mark. Hur mycket bär plockas av svenska bärplockare kan man undra. Inte tillräckligt för att förse butikshyllorna med blåbärssoppa och lingonsylt i alla fall.
Även om bäruppköparna skulle flerdubbla priset skulle det knappast leda till en folkvandring från arbetsförmedlingen till skogen. Det är för jobbigt och för mycket mygg för dem som omfattas av den svenska välfärden. Vilken tur då att det finns de som inte är rädda för att arbeta hårt med de jobb som står till buds.
Vi behöver utländska bärplockare för att ta tillvara skogens överflöd. Det vanliga semirasistiska argumentet att ”de tar våra jobb” faller här på sin egen orimlighet. Lite konkurrens om bären kan knappast vara grunden till de åsikter om bärplockarna som kommer till uttryck i lokaltidningarnas kommentatorsfält.
Ett stort problem är att bärplockarna har en tendens att slå läger utan tillstånd och att lämnar en massa skräp efter sig som markägaren är skyldig att forsla bort.
Det finns regler kring allemansrätten: Man får inte campa under någon längre tid eller skräpa ned. Regler om avhysning finns också men i praktiken är de verkningslösa. Efter en avhysning flyttar lägret till ett annat ställe.
För en avhysning krävs kännedom om personernas identiteter, i de flesta fall ett oöverstigligt hinder i sig. Dessutom tar kronofogden och polisen betalt för att verkställa en avhysning. 600 kronor per person, vilket medför avsevärda kostnader om det är många ockupanter.
Arbetarbladet den 24 juli har talat med Anders i Tierp, som ligger i Norduppland, på vars mark minst 100 stycken Bulgariska bärplockare slagit läger sedan ett par veckor. Han känner sig maktlös. 60 000 kronor för en avhysning, om han hade känt bärplockarnas identiteter vill säga, medför en reell rättslöshet även om han har reglerna på sin sida.
Det måste gå att finna konstruktiva lösningar på lägerfrågan. Eftersom det är ett återkommande problem kan väl permanenta och lagliga lägerplatser vara en idé. Men ingen skogsägare ska behöva se sin mark ockuperad och inte kunna göra annat än att se på.
Det finns även andra problem med bärplockningen, som det stora inslaget av lurendrejeri. Oseriösa firmor som lurar hit bärplockare under falska förespeglingar och sedan utnyttjar dessa samvetslöst. Ockrarande bäruppköpare som erbjuder skamlöst låga inköpspriser för att de vet att säljaren inte har något annat val än att sälja. Olovliga läger är sannolikt inte varken det största eller värsta problemet i bärbranschen. Icke desto mindre krävs en snabb lösning.