Anledningen till att Helderud svävade på målet i sina kommentarer var det faktum att den moderata fullmäktigegruppen givit besked att Rampeltin Molin endast kommer att förordnas fram till årsskiftet.
Vad som därefter kommer att ske, återstår att se. Det är i sanning egendomligt att Helderud inte valde att säga detta rakt ut.
Moderaterna valde en mycket snabb lösning efter att Roger Psajd meddelat sin avgång. I stället för att viceordföranden i barn- och utbildningsnämnden, Kenneth Hardy Axelsson (FP), träder in som tillförordnad ordförande under en övergångsperiod då Moderaterna internt vaskar fram en ny permanent ordförandekandidat, har de lokala Moderaterna valt denna ilprocess. Med tanke på det mycket allvarliga ekonomiska läget för den aktuella nämnden och för kommunen i stort har Moderaterna inget utrymme att göra några tabbar i ageranden och utnämningar.
Men oavsett vilket, är det utan tvekan skillnad på att utse en person för en avgränsad period med möjlighet till förlängning och att utse någon tillsvidare. Det handlar om vilka signaler som sänds ut och hur långsiktigt förtroende kan skapas.
Då Christin Rampeltin Molin nu är utsedd av den moderata fullmäktigegruppen att vara bun-ordförande fram till årsskiftet, varför då mörka och inte ge detta besked när frågan ställs? Att utse en tillfällig lösning kringskär naturligtvis den aktuella politikerns auktoritet, att mörka om att lösningen är tillfällig förstärker dessvärre just detta. Givetvis kan Rampeltin Molin ges förnyat förtroende, vilket enligt Helderud i dagens VT, verkar vara planen. Men förordnandet gäller fram till nyår och ett sådant tidsbegränsat förordnande kan lätt leda till att nämndsordföranden blir en så kallad "lame duck".
På central nivå strävar Moderaterna efter att öka öppenheten, transparensen, delaktigheten och inflytandet. En extremt kort intern process följt av ett mörkande om en central uppgift i den nya bun-ordförandens förordnande rimmar mycket illa med nämnda moderata ideal.