LEDARE: Oenigt under vargavintern

På ena sidan har härjat en lobby av närmast fanatiska djurskyddare som inte har något till övers för någon som helst jakt - tvärt emot deras mest extrema motpoler som verkar se jakten som en av de mest centrala mänskliga rättigheterna och grundläggande för mänsklighetens väsen.De flesta av oss står någonstans mitt emellan. Och ser jakten som en naturlig tradition, men som inte får bedrivas hur som helst. Så gör också sansade naturskydds- och jägarorganisationer. Så är det i de flesta konflikter, flertalet har förståelse för att det finns poänger i båda sidors resonemang och försöker hitta en rimligt balanserad ståndpunkt mellan extremerna.Här heter den avvägda lösningen att man såväl jagar och håller stammen storleksmässigt i schack som att man försöker lösa inavelsproblematik genom att flytta in vargar med andra gener. Det sistnämnda är också en förutsättning för att man skall kunna hålla en mindre stam av i längden friska djur.Denna balansgång har hittills miljöminister Anders Carlgren klarat bra. Han har lyckats hitta en väg som visar att man ser och förstår landsbygdens behov av trygghet utan att äventyra vargstammens överlevnad. Man kan ana att det inte är utan en stor portion frustration som han i dagarna satt ner foten och sagt att man inte kan bryta ut delar ur den politiska helheten och ta vad som passar. Då blir det inget alls.Det är klokt agerat. Regeringen har försökt genomföra en avvägd kompromiss och då är det inte acceptabelt att vissa parter väljer att bara vilja ha de bitar som de gillar. Sådana regler har inte det demokratiska spelet. Man kan inte välja och vraka i efterhand, efter en ingången överenskommelse, någon ångervecka finns inte. Särskilt inte när man gladeligen accepterat de delar som man gillade, i detta fall att ha fått genomföra en första vargjakt. Beter man sig så är risken överhängande att det inte kan bli fler breda överenskommelser. Och då har man långsiktigt förlorat betydligt mer än man vunnit med en enstaka jakt.I förlängningen ligger då också ansvaret för om det i framtiden blir en ohämmad vargtillväxt som hotar landsbygdens möjligheter att försörja sig på och av sin mark på de som inte velat medverka i genomförandet. Det är något som grannar och andra i samhället borde ha i åtanke när man ser agerandet. Om man inte håller ord mot den som till stor har lyssnat blir det kanske inget mer av medinflytande, och då har man förlorat stort.Landsbygden har legitima krav på att få sin röst hörd och sina behov uppmärksammade, men man är inte ensamma i landet. Frågan kommer fortsätta riva upp sår och väcka känslor och regeringen med miljöministern i spetsen gör helt rätt i att våga sätta hårt mot hårt, en överenskommelse är inte som ett smörgåsbord på en färja. - Det är inte fritt fram att bara ta det göttaste.

Ledare: Oenigt under vargavintern

Vissa frågor river djupare sår än andra. Rovdjursfrågan är en sådan. Det har vi fått erfara den gångna vintern när vargjakten haft nypremiär i landet.