Att omyndigförklara föräldrars förmåga att välja vad som är bäst, och tvinga föräldrar och barn till en kollektiv lösning är inte vidare liberalt. Ofriheten blir ännu tydligare när det offentliga i form av kommunerna rör sig mot att lägga ner sina egna förskolor, och på så sätt begränsar familjernas val och möjligheter ännu mer.
Men Socialdemokraterna är ju inte liberaler, så låt oss kika på argumenten.
”Ett svagt språk begränsar barnens framtid, det kan vi aldrig acceptera”, säger Lawen Redar som leder arbetsgruppen. Hon fortsätter: ”Barn som inte har gått i förskolan eller som har gått i förskolor med bristande språklig kvalitet klarar sig sämre i grundskolan.” Kristoffer Lindberg, och medlem av S-arbetsgruppen fyller i: ”Barn som växer upp i socialt utsatta områden har ett större behov av förskolans verksamhet. Det handlar om språkutvecklingen och att inte komma efter redan innan man börjar skolan.”
Det hela handlar alltså om barn med svagt språk, som bor i utsatta områden, med föräldrar som inte talar svenska, och som går i förskolor där de är dåliga på svenska.
Att det är ett problem är uppenbart. Varför S tycker att även övriga barn ska tvingas in i förskolan är däremot obegripligt.
Även Tidöpartierna är inne på samma fråga, men nöjer sig med språkförskola för just barnen i utsatta områden. Men effekten av en sådant beslut är högst tveksamt. Hur ska barnen lära sig svenska när knappt några andra barn talar svenska, när färdigheterna brister i personalen och det går ett helt gäng barn per svensktalande vuxen?
Det finns dessutom en generell övertro på vad förskolan kan göra för språk och integration. Det är liksom förgivet taget att barn på något magiskt sätt integreras i förskolan. Men det är aldrig någon som beskriver hur det ska gå till. Men eftersom förskolepersonalen har magiska superkrafter så kan de säkert fixa mellanmål och lunch, blöjbyten och tröstning, plocka fram aldrig så pedagogiskt pyssel, lära barnen den för tiden gällande värdegrunden och stimulera deras utveckling på alla sätt som skolplanen kräver. Och där någonstans mittemellan kan de säkert integrera nyanlända barn i den svenska kulturen och lära dem språket när de ändå håller på.
VT har under en period granskat och lyssnat på personalens situation i Västerviks förskolor. Bilden som ges är inte direkt att pedagogerna har en massa tid över för att arbeta med ett särskilt integrationsuppdrag.
Det är inget fel på Tidöpartiernas problemanalys. Behovet av att barn lär sig språket och kulturen är tydligt. Men det skulle sannolikt behövas en ny skolform för att en sådan reform skulle bli effektiv. Annars blir det mest förvaring utan resultat även i utsatta områden. Och med det meningslösa tvånget blir de utsatta ännu mer utsatta.