Fastighetsliken på Svensbackevägen i Överum minner om en tid när bygden blomstrade, en biltur förbi bruket i Edsbruk ger samma känsla av att bäst före-datumet för orten passerats. De vackra omgivningarna och den rofyllda naturen borde attrahera. Framtiden borde ligga för orter på landsbygden som ändå ligger förhållandevis nära två av Sveriges större städer. Det lilla, intima och trygga - borde vara ett plus framför otryggheten i opersonliga stadsdelar i storstäderna. Men icke. I stället blir det allt färre människor på de mindre orterna i vår kommun.
Det är ingen isolerad företeelse i Västerviks kommun - Ukna, Edsbruk, Ankarsrum och de andra samhällena har sällskap av andra orter på landsbygden i många svenska kommuner. Urbaniseringen slår hårt och obarmhärtigt. Jobbmöjligheterna och utbudet i storstäderna är större och attraktiva för 2000-talsmänniskan. För varje generation som går avfolkas landsbygden allt mer. Kommuner och organisationer satsar på behjärtansvärda landsbygdsprojekt, men till syvende og sidst är det den enskilda människans val som avgör om den levande landsbygden ska ha någon framtid.
I måndags möttes VT:s läsare av det trista beskedet att Blankaholms lanthandel ska läggas ner. En ort förlorar ytterligare ett argument i kampen om småbarnsfamiljerna, de distansarbetande friluftsmänniskorna och 10-talets grönavågare. Närheten till infrastruktur är avgörande, i vår tid trots all teknik, är lanthandeln infrastruktur - inte minst social sådan.
Dags för landsbygden att stänga igen och rulla ner gardinerna? Självklart inte. Konkurrensen med storstäderna må vara hård. Men människan kommer alltid att söka sina rötter, älska naturen med de små insjöarna, skärgården och landskapet. Det gör att det finns en säkerhet och trygghet i landsbygden - ett fast värde, något bestående.
Visst är det lätt att falla in i femtiotalsnostalgi, där man ser folkparkerna åter fyllas med folk, där bruken börjar leva igen och där bygdegårdarnas slummer väcks till tonerna av allmogemusik. Så kommer det förmodligen inte att se ut framöver - det bestående i landsbygden handlar om något annat. Och hur 20-talets landsbygd formas är det invånarna i dag som avgör. Det är initiativkraften hos de enskilda, som avgör om framtiden kommer att innebära nytändning eller nedsläckning för en liten ort.
I gårdagens tidning rapporterades det om att det redan hållits ett möte om lanthandelns fortlevnad i Blankaholm. Kanske kan den räddas? Engagemanget för bygden finns i allra högsta grad. Dagligdags kämpar företagare, föreningar och medborgare med varsina verksamheter, aktiviteter och drömmar kring livet på landet. Men när krisen kommer och macken, lanthandeln eller skolan ska läggas ner sluter man upp för sin bygd.
Så är då frågan hur det kan göras till något ännu starkare, som inte bara visar sig i krisen och när nedläggningsbeskedet kommer, utan något helt självklart i vardagen. Hur kan kampen mot fördomarna om landsbygden, om bymentalitet och ödebygd, intensifieras? Hur kan de politiska partierna åter samla kraft i människors drömmar om sin bygd? Hur kan civilsamhället formera sin kraft för att locka fler till ett liv på landet?