Nystartszonerna är ett löfte från valet 2010. Regeringen öppnade då för en reform där företagare skulle kunna få rabatt på sociala avgifter för sina anställda om de flyttade sina företag till utanförskapsområden.
Frågan utreddes och resulterade i en SOU (20012:50) som presenterades i augusti i år. Det är en diger lunta på 400-sidor som pekar på mängder av problem.
Specialregler för begränsade geografiska områden krockar både med svensk rättstradition och med EU:s regler för en gemensam marknad. Gränsdragningen skulle ofta bli svår att förklara, och företag som hamnade på fel sida gränsen skulle naturligtvis uppleva att de utsattes för en orättvis konkurrens.
Utredningen tog också upp flera utländska exempel varav inget fungerat som planerat. Bland annat har man testat nystartszoner i Frankrike och Storbritannien. Franska "Politique de la Ville" från 80-talet var en rad av regleringar som skulle gynna storstädernas förortsområden. I själva verket kom privilegiebreven mest att gynna de byråkrater som skötte själva förvaltningen. Trots att zonerna inte visat sig effektiva har de i efterhand varit svåra att bli av med. I Storbritannien prövade Thatcher-regeringen samtidigt superliberala enklaver, så kallade "Enterprise Zones", varav Docklands torde vara det mest kända exemplet. Projektet lades ned efter några år. Få nya jobb skapades. I stället flyttade jobb, samtidigt som många företag slogs ut av orättvis konkurrens.
Det svåra i att med politisk styrning skapa ett tillväxtområde av ett utanförskapsområde är uppenbart oavsett vilket land det har prövats i. Kanske är det största problemet med förslaget om nystartszoner att det drar uppmärksamheten från de kärnfrågor politikerna både sysselsätta sig med.
I stället för att tricksa fram komplicerade och godtyckliga regelverk borde politikerna i Sverige koncentrera sig på sina grundläggande uppdrag. Politiken ska skapa förutsättningar som tillåter småföretag att växa, inte bara i vissa områden, utan i hela landet. Det sker bäst genom generella regler som är enkla, förutsägbara och upplevs som rättvisa.
Att vissa bostadsområden halkar efter är ett i grunden politiskt problem, vars lösning inte kan vältras över på företagare. Utanförskapsområdenas svårigheter ligger sällan i någon brist på entreprenörskap. Snarare handlar det om brist på trygghet, lag och ordning samt dålig kvalité på grundläggande medborgerlig service.
Det är klassiska uppgifter för politiken att hantera. Sörj för att utanförskapsområdena blir tryggare, renare och bättre att leva i. Men peka inte ut dem genom att skapa särskilda regler.