Ledare: Nollvision för aborter?

Samhällsdebatten om abort är iskall. Så snart ett embryo till debatt börjar anas - hänvisas det till den fria aborten och locket läggs på. År ut och år in har svenskarna vant sig vid att se höga aborttal i statistiken.

Västervik2010-05-25 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Ny statistik från Socialstyrelsen visar att antalet aborter är färre 2009 än året innan. Det är ett trendbrott eftersom antalet ökat allt sedan 2004. Totalt genomfördes 37 524 aborter under föregående år och föga förvånande är det storstäderna som toppar statistiken. I Jönköpings, Kronobergs, Blekinge och Kalmar län är abortantalet per invånare lägst. Ser man på statistiken från de nordiska länderna toppar Sverige statistiken med råge."För vägtrafiken har riksdagen fastslagit en nollvision, som målar upp en framtid där ingen människa dör eller skadas för livet i trafik-olyckor. Den kommer aldrig att uppnås, eftersom bilar förblir hårda och människor mjuka", skrev tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund i en ledartext i förra veckan och så frågade hon sig om det inte vore en god idé med en liknande vision för aborter.Sandlunds idé är intressant. Att eftersträva en vision om något innebär dock inte detsamma som att den kommer att uppfyllas. Värdegrunden i nollvisionen torde handla om hur människor förhåller sig till varandra och till livet. Om aktsamhet och ansvar. Sverige är i behov av en mer djupgående debatt kring aborter. De höga aborttalen verkar ha slagit rot i statistiken och verkar dessutom vara helt accepterade, vilket i sanning är mycket underligt. Den fria aborträtten fram till den artonde graviditetsveckan ska inte per definition behöva betyda att debattklimatet kring abort ska vara iskallt. Ständigt dryftas många frågor i den offentliga debatten som handlar om den enskilda människans individuella ställningstagande. Däremot är debatten kring abortfrågan i det närmaste obefintlig. Så borde det inte vara, frågan är allt för viktig för den enskilde för att gömmas bakom den lagliga rätten till fri abort.Det kan på intet vis vara riktigt att ett samhälle ska önska aborter. Tvärt om torde det vara önskvärt att eftersträva så få aborter som möjligt. För kvinnan, för mannen, för fostret och för livet. Därför vore det önskvärt med en bred debatt om hur vägen till en nollvision för aborter skulle kunna se ut.