Ledare: Nästan uppäten

Kristdemokraterna och Göran Hägglund blev nästan uppätna av andra partier i valet och hade inte stödröstarna kommit till KD:s räddning hade partiet åkt ur Sveriges riksdag.

Västervik2010-10-21 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Det första som måste till efter ett dåligt valresultat är att erkänna förlusten och se krisen i vitögat. Det övergripande arbetet måste sedan gå ut på att vända förlust till framgång - genom att förutsättningslöst vända och vrida på alla stenar. Kristdemokraterna har tillsatt en framtidsgrupp, med bland annat Kalmar länspolitikern Gudrun Brunegård, som genom sitt arbete ska inleda en förändringsprocess i partiet. Och redan nu i veckan lade det kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) egna Kriskommission fram sin rapport "Steg mot ett tydligare parti". KDU-rapporten är i allt väsentligt en vass och krass kortanalys av valresultatet och en samling tänkvärda slutsatser kring partiets organisation, ledarskap och möjliga politiska framtidsfrågor. En tydlig slutsats, som presenteras, är att partiets budskap och den praktiska politiken inte alltid har hängt ihop. Talet om politikens gränser har varit välgörande, menar rapportförfattarna. Men problemet för KD har varit att väljare inte uppfattat det som att partiet fört en politik som gått ut på att minska politikernas makt över enskilda. Sådan otydlighet i kommunikationen straffar sig - bevisligen. Det går inte att vilja vara ett frihetsparti och uppfattas som en förmyndarförening. I rapporten pekar KDU ut en rad viktiga och tydliga framtidsfrågor - där ibland lag och ordning, familjepolitiken, införandet av en subsidiaritetsprincip även i Sverige - att beslut ska fattas så nära de berörda som möjligt, förvaltarskapsprincipen i miljöpolitiken och kritik av kvotering i olika sammanhang. Det är i grunden konservativa värderingar som ungdomsförbundet lyfter fram och som de grundar i de begrepp som KD borde ha konkretiserat tydligare i sin valrörelse - verklighetens folk och politikens gränser. Det sägs ibland att de politiska ungdomsförbunden ska tjäna som ideologiska vakthundar åt moderpartierna, det gör KDU på bästa sätt genom Kriskommissionens rapport. Må idéerna höras också i partiets framtidsgrupp. Det har också blossat upp en debatt om partinamnet. Kristdemokraterna som namn skrämmer väljare, hävdar somliga. Att lägga till ordet Familjepartiet framför Kristdemokraterna var ett alternativ som dryftades i media i helgen. Frågan är om det inte ytterligare skulle förstärka bilden av ett ganska nischat parti. Frihetspartiet var ett annat förslag som nämndes - ett bra mycket bredare alternativ som säkert slår an något hos fler väljare än det nuvarande partinamnet -  Kristdemokraterna - och som rimmar väl med det angreppssätt som partiet börjat anamma om klåfingriga politiker och människors vardagsbekymmer och livspussel. Att stå upp för människovärdet, den enskilda människans integritet, människors valfrihet och kämpa för ett samhälle där girighet, roffarmentalitet och brottslighet inte lönar sig, är värderingar som sträcker sig långt bortom 2014. Detta är ideologiska fundament som svensk kristdemokrati borde formulera i konkret politik på ett effektivt vis. Då skulle partiet vi i dag kallar Kristdemokraterna inte vara beroende av stödröster för att klara riksdagsspärren och inte riskera att ätas upp av moderater eller socialdemokrater. Då skulle Kristdemokraterna på allvar kunna bli det konservativa frihetsparti som Sverige saknar i dag.