Det politiska etablissemanget i Grekland skakades rejält efter valet för drygt en vecka sedan. Den riktigt stora förloraren i valet var socialdemokratiska PASOK som minskade sin väljarandel från 43,9 procent vid förra valet till 13,2 procent i valet förra söndagen. Det är alltså en minskning med över 30 procentenheter och visar på ett enormt missnöje.
PASOK fick dessutom se sig omsprungna av en radikalare vänsterallians, Syriza, som blev valets tvåa med nästan 17 procent av rösterna, ett parti som tidigare endast haft strax under fem procent. Också konservativa Ny Demokrati var en stor förlorare i valet - från 33,5 procent till 18,9.
Missnöjet med tidigare styrande politiker är med andra ord mycket stort. Med bristande förtroende för etablerade politiker och partier, följer missnöjesröstande.
I Greklands fall ledde det till att såväl ett radikalt vänsterparti som ett, vad som beskrivs som ett, nynazistiskt parti, gjorde entré i parlamentet tillsammans med ett nybildat parti.
I stället för två verkligt dominerande partier i grekisk politik finns nu sju partier med mellan 6 och 19 procent av rösterna i parlamentet.
Med enormt olika ingångar i valrörelsen, politiska och taktiska, och med missnöjet som en drivande kraft bakom flera av de växande partierna, är det inte svårt att inse att kompromissviljan är liten. Så fungerar den rena populismen.
Efter flera förhandlingsrundor för att kunna bilda en koalitionsregering har nu den grekiske presidenten givit upp och nyval kommer att hållas inom kort, troligtvis i mitten av juni.
Något större förtroende för Grekland hyses inte runt om i världen. Ekonomin är körd i botten och i det politiska livet är ställningarna låsta. Det faktum att det utlyses nyval kommer att få ytterligare konsekvenser i förtroendet för Grekland men också för eurozonen som helhet.
Kanske ser väljarna det som att de nu har givit politikerna en spark i baken och inser allvaret och sluter upp bakom de partier som försvarar överenskommelserna mellan Grekland, EU och eurozonen. Eller så ser grekerna möjligheter till ytterligare positionsförflyttningar åt ytterligheterna. Det sistnämnda vore givetvis högst olyckligt.
Redan nu spekuleras det i om nyvalet är ett ytterligare steg i riktning mot att landet närmar sig statsbankrutt och att Grekland lämnar eurosamarbetet.
Efter alla dessa akter, ekonomiska såväl som politiska, är risken klart överhängande att dramat förvandlas till en ren och skär tragedi.