Många oppositionspolitiker blev uppenbart tagna på sängen när Tomas Kronståhl (S) och Harald Hjalmarsson (M) meddelade att de vill bilda en storkommun med bland annat Vimmerby (VT 1/8). Inte bara det, de vill dessutom låta kommuninvånarna ta ställning i en folkomröstning 2018.
Fast något riktigt vallöfte är det inte. Innan kommunsammanslagningen går från ambition till löfte vill man nämligen utreda förutsättningarna för projektet – att tänka fritt är stort, som den gustavianske filosofen Thomas Thorild en gång deklarerade.
En av våra journalister frågade skämtsamt vad en ny kommun skulle heta, om förutsättningarna nu skulle visa sig vara goda. Tomas Kronståhls svar blev Tjust kommun, men han erkände i samma slag att namnet inte är representativt för det geografiska område som skulle utgöra den nya storkommunen. Kronståhl sätter mer eller mindre medvetet fingret på en eventuell kommunsammanslagnings stora dilemma.
När debatten om den sydsvenska storregionen rasade som värst, för några år sedan, var en av de starkaste invändningarna att en administrativ indelning inte enbart kan baseras på dess eventuella stordriftsfördelar. Regionens resurser baserar sig på skatteintäkter, som i sin tur bygger på att invånarna känner för det administrativa området och vill stötta det som deras skattekronor är avsedda för. Därför befarade kritikerna att en storregion där tjustborna riskerade få betala för investeringar i Öresundsregionen och malmöiter för Tjustbanan, på sikt skulle urholka förtroendet för regionens verksamhet i stort – det geografiska området skulle helt enkelt vara för stort och makten koncentreras i Skåne.
Om än fast perspektiven gäller betydligt mindre geografiska områden, kan samma sak sägas om kommunindelningar.
Vimmerbys kommunalråd Micael Glennfalk (M) har tidigare vädrat frågan om en storkommun, men då landat i slutsatsen att kommunens intresse i första hand är ett länsbyte. Däremot vill han se fördjupade samarbeten med grannkommunerna för att garantera god kvalitet på kommunal service. Skulle man mot all förmodan enas om en sammanslagning, vill kommunalrådet få med Kinda kommun, för att undvika allt för stor maktkoncentration i Västervik.
Västerviksduon är inne på samma spår. Kronståhl vill inbjuda Hultsfred, medan Hjalmarsson förordar en annan östgötsk kommun – troligen för att nå den maktbalans som efterfrågas av den skeptiske Glennfalk.
Fördelarna med en storkommun kan dock inte förbises av Vimmerbyborna. Norra länsdelen måste bli en del av en större arbetsmarknadsregion för att garantera näringslivets långsiktiga tillväxt och kompetensförsörjning. En kommun beståendes av norra länsdelen skulle dessutom underlätta ett enat närmande av Östergötland. Sveriges kommuner och landstings (SKL) utredare har även poängterat att sammanslagningar är en förutsättning för många landsbygdskommuner, om de ska ha skattekraft nog för sin överlevnad – en fråga angelägen för Västervik, men desto mer för det betydligt mindre Vimmerby.
I den meningen är majoritetens ambition god, möjligen nödvändig – men en storkommun måste byggas utefter något så nära naturliga gränser samtidigt som man upprätthåller maktbalansen på ett sådant sätt att det säkerställer lokalt inflytande över politiken i kommunens alla delar. Annars kommer det bli svårt att övertyga grannkommunen om det förträffliga med att tre kommuner blir en.