När produktiviteten problematiseras

Mindre arbetstid låter möjligen lockande för en del. Gudrun Schyman (FI) och Carl Schlyter (MP) skriver i SvD om arbetstidskortning som en lösning på både arbetslöshet och stressiga liv. Men innan man faller för frestelsen att omhulda idén så är frågorna man måste ställa sig flera.

Västervik2010-03-31 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Är mindre arbetad tid per individ en reell lösning på arbetslöshet? Och hur påverkar det den stora grupp som dessa jämställdhetsivrare säger sig försvara? Det är nästan komiskt att betänka att när kvinnor i allt högre grad gör karriär på lika villkor, så börjar det plötsligt talas om vikten av att dra ned på tempot. Något som riskerar att hämma utvecklingen för många kvinnor används i syfte att det kommer gagna dem. Det tycks man dock inte var bekymrad över. Schyman och Schylters huvudtes är att vi inte tar tillvara på den utveckling vi har fått till stånd. "Varje år blir vi lite effektivare och behovet av arbetade timmar minskar, men i stället för att glädja sig åt denna utveckling är mottot från såväl socialdemokrater som borgerliga: Arbeta mer, producera mer, köp mer, öka tillväxten!" (SvD 29/3).Här finns en problematik som går att diskutera, även om lösningen inte heter kortad arbetstid.Just det att vi kör på med samma mål som tidigare och "producerar mera" trots att förutsättningarna ser annorlunda ut, är ett tecken på att vi drabbats av fartblindhet och riskerar att göra oss själva arbetslösa. Det finns i dag flera mycket starka ekonomier som vi inte kommer i närheten av i tävlan om vem som kan göra mest för minst. Kanske är det dags att vi inser att det loppet är kört och i stället ägnar oss åt det som man inte har råd med när produktionstakten ständigt måste stiga i allt brantare backar: kvalitet. Vi borde ägna oss mer åt förädling och utveckling av kvalitetsprodukter och tjänster. Det finns en efterfrågan på detta som vi kan göra till vårt signum om vi bara vågar släppa taget om de snabba slit-och-släng pengarna.Särskilt ur ett kvinnoperspektiv ter det sig kontraproduktivt att föreslå inskränkningar i form av obligatorisk arbetsdelning i arbetslivet, som påverkar kvinnors möjligheter att vara självförsörjande.Var inte tanken med jämställdhet att kvinnor skulle få tillträde till en annan gemenskap och plattform än hemmet och familjens? Vi har precis börjat se ljusningen efter en lång lågkonjunktur och kvinnor tar allt större del av arbetsmarknaden i anspråk, vad hör vi då från uttalade feminister? Växla ner, ta det lugnt. Nej, det är ingen bra lösning för vare sig samhället, kvinnor eller män.Kanske är det snarare så att vi måste börja tänka i kvalitet och inte kvantitet, om både arbete och fritid för att utveckla den moderna livsstilen och arbetsmarknaden. Att modifiera arbetslöshetssiffror med mindre arbetstid är ingen lösning, utan ett stort liv bakåt.
Läs mer om