68 procent, så många av svenskarna anser att regeringsfrågan är viktig. Åtminstone om man ska tro en nyligen publicerad undersökning från Novus, vilket man har god anledning att göra. Närmast triumfartad statistik för regeringen som ger fog för dess malande om styrkan i allianssamarbetet och plågsamma fakta för Stefan Löfven som nyligen bestämt sig för att hanka sig fram genom valåret solokvist.
Om koalitionerna har betydelse nationellt, är det föga otroligt att de spelar roll även på kommunal nivå. Således kan landstingspolitikerna tryggt luta sig tillbaka mot sina respektive samarbeten och förhoppningsvis får väljarna en valrörelse som kretsar kring landstingspolitik snarare än partipolitiska rävspel. I kommunen är emellertid frågan om vem som ämnar regera med vem fortfarande obesvarad, vilket bör göra såväl kommunalråd som framträdande oppositionsgestalter en smula kallsvettiga och en stor del av kommuninvånarna frustrerade.
Vilka är då krafterna som kan erbjuda väljarna besked? Det finns fyra partier att bry sig om i kommunen, till dess att motsatsen är bevisad. Med den saken menad att det finns fyra partier som har möjlighet att vara ledande röster i en koalition stor nog att regera kommunen efter nästa val.
Var bättre börja än i maktens mitt – Moderaterna. Under förra året firade kommunens ledande parti ett decennium vid makten, ett jubileum som bland annat innebar att man löste upp Alliansen. I stället lierade sig man med den socialdemokratiske ärkemotståndaren för att få en stabil majoritet med förmåga att reda ut kommunens underskott. Tanken från kommunalrådet Harald Hjalmarsson (M) har hela tiden varit att partierna ska gå skilda vägar inför den kommande valrörelsen, dock har Moderaterna satt sig i något av en rävsax. Inget parti kommer kunna styra kommunen på egen hand. Alltså behöver Moderaterna bundsförvanter att gå till val med. Dock lär knappast något av de gamla allianspartierna tacka ja till några inviter. Det innebär att man mer eller mindre tvingas gå till val med Socialdemokraterna under nästa års valrörelse, vilket inte lär falla i god jord hos moderata kärnväljare.
Socialdemokraterna har dock visat tecken på separationstankar genom att i allt högre grad debattera på egen hand. Framförallt har man kritiserat förvaltandet av skolan, samt gjort några sporadiska inspel i landsbygdsfrågorna. Hur mycket det än må vara en socialdemokratisk paradgren att spela oppositionsparti i regeringsställning, lär det knappast finnas någon kommuninvånare som har glömt den blåröda majoriteten lagom till valdagen. Socialdemokraterna valde frivilligt att ge upp sin roll som kommunens främsta oppositionsparti i utbyte mot makten. I maktställning har man dessutom haft en anonym roll och i hög grad gått moderata ärenden. Att hävda något annat kommer inte att vara partiet eller Tomas Kronståhl (S) till gagn. Hur en självständig politik ska byggas utifrån situationen är oklart, men det måste göras. För en sak är säker: Utan en egen politik kommer man föra en tynande tillvaro och inte kunna uppvakta vänstern, vilket troligen är den enda möjligheten för Socialdemokraterna att upplösa förbundet med Moderaterna, om det är vad partiet önskar.
Det är i den utfrusna skaran av allianspartier man finner kommunpolitikens tredje kraft, nämligen Centerpartiet och Folkpartiet. Centerrörelsen har historiskt varit en av borglighetens tongivande röster i kommunen. Däremot har man förlorat delar av sitt inflytande och det är förvånansvärt tyst i den kommunala debatten, även om Mats Hugosson (C) närmast dagligen kämpar för att försvara centerrörelsens ställning som landsbygdsparti på VT:s opinionssidor. I stället är det lilla Folkpartiet som förvandlats till kommunens oppositionsröst. Kenneth Hardy Axelsson (FP) och Sverker Thorén (FP) slåss till synes oförtröttligt mot vad de anser vara majoritetens maktmissbruk. På egen hand kommer allianspartierna inte att kunna göra skillnad, det är majoriteten för stark för. Däremot skulle de kunna utgöra en tredje kraft om man formar en gemensam oppositionspolitik som även kan locka andra partier till samarbetet. Framgångar för en sådan ”kommunallians” kräver dock att man håller fingrarna borta från skattehöjningar och erbjuder en minst lika företagsvänlig näringspolitik som Moderaterna.
Regeringsfrågan kommer ha avgörande betydelse för valutgången, så även i vår egen kommun. Med mindre än ett år kvar till valet står väljarna utan svar. Utan tydliga regeringsalternativ inför valet; lär Moderaterna snart upptäcka att ensam inte är tillräckligt stark, Socialdemokraterna bli plågsamt varse om att de inte kommer att få spela rollen som oppositionsparti och oppositionspartierna inse att deras röster blir väl svaga utan en gemensam politik. Insikter som mer än några andra kommer drabba väljarna och kommunen i stort. Är kommunens ledande partier villiga att bära det ansvaret på sina axlar och om inte, när kommer beskeden i regeringsfrågan?