Den glÀdje över Decemberöverenskommelsen som de borgerliga partiledarna visar upp Àr svÄrförstÄelig. Att de vill utveckla sin politik och satsa pÄ valet 2018 Àr förstÄs begripligt, men det innebÀr ingalunda att man behöver agera stödpartier till en vÀnsterregering.
Den frÀmsta borgerliga vinsten verkar vara ÄtergÄngen till den praxis som innebar att budgeten behandlas i sin helhet, sÄ som det var innan S, SD, MP och V bröt ut och stoppade delar av budgeten 2010 och 2013. Varför Stefan Löfven (S) skulle kÀnna sig förhindrad att i framtiden Äter bryta mot praxis Àr dock oklart. Han Àr inte frÀmst kÀnd för att hÄlla sina löften.
Sverige har oftast styrts av minoritetsregeringar i modern tid, men de har alltid varit beroende av riksdagens majoritet. Ett förhÄllande som har bidragit till att smÄ regeringar inte har kunnat tvinga igenom en politik som majoriteten inte kan acceptera.
Denna sĂ€kerhetsventil som skyddar majoriteten av vĂ€ljarna frĂ„n minoritetens hĂ€ftiga nycker Ă€r inte en brist utan en av vĂ„rt systems stora förtjĂ€nster. Den har nu förhandlats bort och effektivt ersatts med en dekretpolitik. Regeringens budgetförslag fĂ„r automatiskt riksdagens stöd eftersom det Ă€r just regeringens â oavsett övriga förtjĂ€nster och brister.
Den verklige vinnaren pÄ uppgörelsen Àr VÀnsterpartiet. Jonas Sjöstedt kan och bör stÀlla ordentliga krav pÄ Löfven vid varje budgetförhandling framöver. Utan stöd av V Àr Löfven förbunden att slÀppa igenom Alliansens budgetar. SÄ lÀnge Löfven gÄr V till mötes Àr dock Alliansen tvingade att godta dessa överenskommelser och om sÄ krÀvs lÀgga ned sina röster för att slÀppa fram dem.
Det Àr ingen vÄgad gissning att utvecklingen mot budgetar som omfattar alltmer Àn den ekonomiska politiken kommer att fortsÀtta. DÀrmed riskerar ytterligare makt att flyttas frÄn riksdagen till regeringen.
NÀr hotet frÄn oppositionen Àr borta finns det inget som lÀgger band pÄ regeringen. Det borgar knappast för stabilitet och samförstÄnd utan för stora politiska svÀngningar vid varje maktskifte. Det riskerar i sin tur att mÀrka Sverige som ett volatilt land med allvarliga följdverkningar för sÄvÀl exportindustrin som för investeringsviljan i landet.
För Alliansens del ÄterstÄr ocksÄ den besvÀrliga pedagogiska uppgiften att övertyga vÀljarna om att det Àr vÀrt att rösta pÄ dem 2018. De borgerliga partierna har avsagt sig möjligheten till inflytande över politiken under den kommande mandatperioden och om man förlorar 2018 Àven den nÀstkommande. För mÄnga borgerliga vÀljare Àr det ett obegripligt svek. Risken att dessa vÀljare förloras till sofflocket eller SD, det enda parti som erbjuder vÀljarna en aktiv oppositionspolitik, Àr uppenbar.
NÀr riksdagens flertal stoppat vÀnsterns skattechock valde Alliansen att ÀndÄ möjliggöra den i nÀsta budget. Att de borgerliga partierna kommer att lyckas motivera detta för vÀljarna Àr ingalunda givet.