Trots att Europeiska radio- och TV-unionen är tydliga med att arrangemanget ska vara befriat från politik har debatten varit glödhet. Mycket talar också för att valet av Malmö som värdstad öppnar upp för mer politik och mindre musik. Utrikesutskottets ordförande i Riksdagen Sofia Arkelsten (M) twittrade att Reepalufaktorn talade emot att lägga finalen i Malmö medan Stockholms oppositionsborgarråd Roger Mogert (S) försökte plocka politiska poäng på att Alliansens Stockholmspolitiker misslyckats.
Till skillnad från arrangemangets positiva strålkastarljus över vanliga människors situation i glömda diktaturer som Azerbaijan borde värdskapet i en välmående demokrati som Sverige präglas av just frånvaron av politisk inblandning. Tyvärr är Malmö en illa vald stad i det sammanhanget. För tre år sedan var Malmö värd för kvartsfinalen i Davis Cup mellan Sverige och Israel. Då passade kommunpolitikerna på att bedriva utrikespolitik genom att besluta att matchen skulle spelas inför tomma läktare. Fritidsnämndens vice ordförande Carlos Gonzales (V) motiverade beslutet med att Israel begått folkmord i Gaza. Utanför tennishallen fick polisen handskas med upp emot 10 000 arga demonstranter som kastade sten.
Idag sitter Gonzales i Malmös kommunstyrelse och SVT-chefen Eva Hamilton har känt sig tvungen att påpeka att semifinalklara Israel är välkomna till Malmö. Det råder knappast heller brist på material för europeiska reportrar som lär göra sitt bästa för att också kritiskt granska Malmö som har beskrivits som Sveriges Chicago. Dessutom hällde SVT-chefen ytterligare bensin på debattelden när hon motiverade arenavalet med att det var mångfalden i Malmö som avgjorde. När oberoende statstelevision vill använda musiktävlingar som slagträ i samhällsdebatten kan det bara bli fel. Eller menar Eva Hamilton att Stockholm, där Sverigedemokraterna saknar representation såväl i kommunfullmäktige som i landstingsfullmäktige, inte präglas av mångfald?
Ett mer sunt förhållningssätt vore att behandla Eurovision Song Contest som vilket större musikevenemang i Sverige som helst. Marknadsmässiga istället för politiska argument avgör arenaval och som schlagertokigt land är det tävlingen, musiken och artisterna som är allt - inte orten. När hörde du politiker debattera Borlänge som plats för Peace & Love-festivalen? Brukar riksdagsledamöter ha synpunkter på att Idolfinalen är i Globen eller att Bruce Springsteen bara uppträder på Ullevi när han är i Sverige? Knappast.
Dessutom var det till syvende och sist, vid sidan av SVT-chefens klantiga uttalande, strikt marknadsmässiga skäl som avgjorde. Kostnaderna är lägre och mer lättöverblickbara i en mindre och redan använd arena. Med närhet till Köpenhamn och bra kommunikationer till övriga Sverige talar allt för att det kan bli underhållning av världsklass nästa år. Det må vara sant att cirka 15 000 bänkar sig i Malmö Arena men TV-publiken uppgår till 120 miljoner tittare. De allra flesta kommer inte ha en aning om var i Sverige kamerorna står placerade. Tur är väl det. Fler borde nämligen vara intresserade av att låta musiken vara fri från politiken.