Antalet människor från andra EU-länder som tigger på gatorna ökar (Ekot 7/7). I takt med detta har också antalet föreslagna lösningar ökat. Merparten av förslagen lider av allvarliga brister och den bästa vägen framåt är att bemöta det som brukligt i Sverige: med medmänsklighet.
Ett av de mer frekvent föreslagna sätten att hantera situationen är att helt sonika förbjuda tiggeri. Det är en förföriskt enkel lösning och har prövats på sina håll i världen. Sedan 1 juli har de norska kommunerna möjlighet att förbjuda tiggeri och om ett år är det tänkt att ett nationellt förbud ska träda i kraft.
Det är inte omöjligt att sådant förbud kan ge viss effekt. Somliga kan tänkas reagera genom att åka hem eller resa någon annanstans. Andra kommer dock inte att göra det och hamnar då i en ännu mer utsatt position än tidigare.
Det är också värt att erinra sig att det också finns svenskar som lever på tiggeri utomlands, något Faktum, gatutidningen i Götaland, uppmärksammade tidigare i år. Svenska kyrkan uppskattar att det finns ett tjugotal hemlösa svenskar enbart på Teneriffas stränder och ett hundratal som är socialt utsatta. Det skadar knappast att reflektera över Sveriges ansvar för dessa människor i samband med debatten om EU-migranterna som kommer hit.
Att förbjuda tiggeri, även om det fungerar, är ingen enkel sak. Att tigga är att sträcka ut en hand och be andra människor om hjälp i en situation då man inte klarar sig själv. Den norska förbudsmöjligheten har fått ungdomsförbundet Unge Høyre att vända sig emot moderpartiet då de anser att en viktig gräns har passerats.
Utöver den moraliska aspekten kan ett tiggeriförbud även få andra konsekvenser. I Finland har det orsakat problem för den nya finansieringsformen ”crowdfunding”, eller gräsrotsfinansiering, där man också ber om pengar i många fall i utbyte mot ingenting.
En annan föreslagen lösning är att inskränka den fria rörligheten för människor inom EU. Det torde dock snart bli uppenbart att det även skulle få kännbart negativa konsekvenser för oss själva vilket bör minska förslaget attraktionskraft avsevärt.
Därmed inte sagt att situationen bör lämnas därhän. På flera håll i landet förekommer tältläger och kåkstadsliknande skjulkomplex där människor lever i misär. Sanitetsbrister och brandfara är reella problem som kan medföra skada för de boende och i värsta fall för ännu fler.
Vi har inte en tradition av att överge människor i Sverige. Vi har istället valt att hjälpa människor i armod och det är något vi kan vara stolta över och något som vi bör hålla fast vid. Det finns nu fler härbärgen än tidigare och de blir fler. Det går dock långsamt och mer behöver göras.
Det hjälper dock inte situationen i framförallt Rumänien men även Bulgarien. Regeringen bör arbeta för att lägga hela EU:s tyngd bakom krav på att dessa länder på allvar ska ta tag i det närmast institutionaliserade utanförskapet. Medel tillförs redan av EU, de behöver dock följas upp med andra åtgärder om inget görs.