Dickens var en fantastisk historieberättare. Men hans popularitet bygger inte endast på hans underhållningsvärde. Det är också hans kritik av det framväxande moderna samhället som gör honom aktuell än i dag.
Ett återkommande tema i Dickens böcker är barns utsatthet för maktmissbruk. Tyvärr är det ett tema som Dickens hade kunnat använda även om han behövt förlägga handlingen till dagens Sverige.
I dagens Sverige vet vi att många barn far illa då de tas om hand av det offentliga. Barn och ungdomar som av någon anledning inte kan bo med sina familjer hamnar ofta, precis som Dickens huvudpersoner, ur askan i elden. Den vanliga formen av omhändertagande av unga är i dag boende i familjehem, vilket låter tryggt. Tyvärr vet vi att många familjehem fungerar dåligt. De vuxna har dålig förankring i samhället, barnen ges ingen egentlig uppfostran och riskerar att buntas ihop med andra ungdomar i destruktiva kombinationer.
Trots att riskerna genom medieavslöjanden och tidigare fosterhemsplacerades berättelser blivit kända har situationen inte förändrats. Tjänstemännen vid de sociala myndigheterna tar inte alltid sitt ansvar för att kontrollera situationen för omhändertagna barn. Nyligen fick vi vet att det ibland dröjer tre år innan socialtjänsten följer upp ett boende. Det kan vara tre år av vanvård, misshandel eller andra övergrepp. Ungefär en sådan situation i vilken karaktären Oliver Twist hamnade.
Ett annat tema Dickens återkom till var hur unga människor utnyttjades på en liberal arbetsmarknad. I Västvärlden har vi numer ett omfattande lagsystem som ska skydda barn. Men samtidigt konsumerar de flesta av oss barnarbete som utförs i andra länder. Det kommer då och då avslöjanden om svenska kläd- och möbelföretag som upphandlar varor från länder där barnarbete är utbrett.
Vi kan därför kallt räkna med att de flesta svenska hem innehåller varor som har kunnat inhandlas till en billig penning tack vare att de tillverkats av barn som förnekats skolgång, rimliga arbetsvillkor och till och med lön.
Dickens skyllde aldrig orättvisor och maktmissbruk på strukturer eller andra fjärran omständigheter. För den kristne och politiskt konservative författaren var ansvar något personligt. Han ville påminna om att vi alla bär ansvaret för våra medmänniskor.
Därför skulle vi behöva en författare som Dickens i dagens Sverige. Någon som pekar på orättvisor, men samtidigt visar att vi alla kan bättra oss, och påverka samhället i en mer positiv riktning.