Ute på kontinenten är det bärande regeringspartiet snusets ärevördiga försvarare som tampas för svenskarnas rätt att konsumera sin tobak genom att låta den rinna ned från gropen bakom överläppen.
Handelsminister Ewa Björling (M) förklarade för något år sedan ”krig” mot EU-kommissionen och krävde att snuset skulle få säljas inom hela unionen. Det var ett svar på folkhälsokommissionären Tonio Borgs försök att reglera den svenska snusförsäljningen under striderna om unionens tobaksdirektiv. Moderaterna lyckades förvisso inte öppna den europeiska marknaden, men räddade snuset hemmavid. Inte minst tack vare Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) som gjort prillorna till en av sina främsta stridsfrågor och demonstrativt säljer snusdosor på sitt kontor i Bryssel.
Snuset har till mångt och mycket blivit en symbol för den nationella suveräniteten som Moderaterna utnyttjat väl på EU-nivå. När det kommer till inrikespolitiken tycks däremot de annars så utpräglade snusvännerna ha en något annorlunda syn på svenskarnas tobaksvanor.
Finansminister Anders Borg (M) kallade nyligen snuset ett allvarligt samhällsproblem och regeringen låter tobaken bli det stora offret i vårpropositionen. Skatteökningen på cigaretter blir några få procent medan snusskatten ökar med hela 22,2 procent, vilket innebär att snus för första gången kan bli dyrare än cigaretter.
Moderaterna menar att det handlar om att finansiera vårens budget ”krona för krona” i ett ansträngt ekonomiskt läge och att det slutligen är en fråga om tobak eller välfärd. Vid sidan om att det är ett rätt ohederligt motsatsförhållande, kan man säga att det är långt ifrån första gången som regeringen bestämmer sig för att höja punktskatten på tobak.
Faktum är att man sedan 2006 höjt skatten på snus med smått ofattbara 200 procent. Här ska Moderaterna inte bära hela bördan, det är regeringsbeslut och har försvarats öppet av bland andra socialminister Göran Hägglund (KD). Han menar att skattehöjningen är rimlig eftersom det får folkhälsofrämjande effekter samtidigt som dyrare snus knappast lär leda till ökad smuggling, då prillorna inte säljs på kontinenten.
Men att regeringen ger sig på snuset är vare sig rimligt eller särskilt begripligt. Drygt en miljon svenskar snusar i dag på regelbunden basis och 300 000 av dessa har enligt Handelns utredningsinstitut slutat röka med hjälp av prillorna. Det är tacksamt eftersom otaliga studier visar att snuset är en påfallande mindre hälsorisk än cigaretter. Hälsan har dessutom varit ett av de främsta argumenten för att snuset ska få säljas inom unionen, vilket fått svenska EU-parlamentariker att kritisera finansministerns utspel.
Snuset är inte bara en folkhälsofråga, utan i grunden en frihetsfråga. Fria människor i ett fritt samhälle måste också få göra val som strider mot Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Moderaternas plötsliga vurm för moralistiska pekpinnar och ohemul beskattning av sådant som människor håller kärt för dessutom tankarna till det socialdemokratiska förmynderi partiet sedan urminnes tider bekämpat.
Moderaternas beundransvärda försvar av snuset saknas i rikspolitiken och det är svårt att förstå varför man ger sig på snusskatten så brutalt under ett valår, då prillorna har ett symbolvärde för betydligt fler väljare än den miljon som i dag kallar sig själva för snusare.
Säga vad man vill om krona för krona, men i frågan om snuset går den moderata politiken inte ihop.