Många från de etablerade partierna menar att man enbart gör Sverigedemokraterna en tjänst genom att lyfta dem i debatten. Men att inte vilja föra en öppen dialog om varför så många söker sig till missnöjespopulismen, är troligen ett allvarligare misstag. Det späder bara på det tomrum som är den källa ur vilken partier som Sverigedemokraterna får liv.
Med tomrum menas i detta fall en avsaknad av något som de andra partierna inte uppmärksammar i tillräckligt hög grad. Men att tro att detta enbart skulle röra sig om integration vore att angripa fenomenet väl valhänt. Snarare är aggressiviteten riktad mot invandringspolitiken, i många fall ett uttryck av frustration inför en värld i intensiv förändring.
På många landsbygdsorter där Sverigedemokraterna växer är knappast integrationen det mest påträngande vardagsbekymret. Snarare industriernas kamp för överlevnad i den globaliserade världens tidevarv, något som leder till förlorade arbetstillfällen och utflyttning - vilket i sin tur leder till nedskärningar av välfärden. Vid sidan av de ekonomiska förändringarna har den nya tidens kommunikationer rört om gränser. Genom sociala medier kommer allt större krav på att privatlivet ska exponeras i det offentliga. Dessutom ser man hur Europeiska Unionen skuffar undan allt mer makt från medlemsländerna samtidigt som man får större inflytande över människors vardag. Vad som förenar dessa krafter är inte bara att människor ser och drabbas av dem, utan också att de omkullkastar världen så som många känner den. Man känner sig maktlös inför sin samtid.
Det är så man kan förstå invandringen som en symbol för denna förändring. Är det ett uttryck för ren och skär rasism? I en del fall utan tvivel. Men i många andra finns goda skäl att hävda något annat.
Vår identitet är vad som skapar trygghet i en föränderlig värld. Behovet att värna den uppstår när någon upplever den vara hotad. Därför söker denna allt större skara ett politiskt alternativ som vill värna identiteten, svenskhet om man så vill. Det är beklagligt att denna kraft blivit ett parti som gör det på bekostnad av tolerans och öppenhet - som förknippar svenskhet med isolation och kyla. Samtidigt, väcker det hopp för de etablerade partierna. Det betyder att andra kan fånga upp den växande skara som söker sina sammanhang.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har den senaste tiden markerat tydligt mot missnöjespopulismen. Men det innebär också att man måste förstå dess bakomliggande drivkrafter. Därför gäller det också att man tar hänsyn till behovet av nationell identitet och bland annat visar tydlighet i avgörande framtidsfrågor.
Idéer om frihet, tolerans och öppna gränser går att sammanbinda med ett starkt värnande av en sådan identitet. Det är vad som motverkar den sortens aggressiva nationalism som Sverigedemokraterna andas. Det blir bandet som binder alla svenskar samman, oavsett vilken hudfärg man har eller vilket samfund man besöker.
Identitet är förstås bara en av många bakomliggande orsaker och hur våra etablerade partier fortsätter bemöta missnöjespopulismen återstår att se. En sak är däremot säker: Den som inte vill förstå tomrummets inneboende dynamik, riskerar inse dess sprängkraft först när det är för sent.